Nu då!

Äntligen ett blogginlägg. Det riktigt kliar i fingrarna.

Joråsåatt, nu är vi stadsbor minsann och det är några saker man måste vänja sig vid. Man kan inte sitta på balkongen och tala högt och ljudligt om vad som helst. Förr var det ju bara sädesärlorna och gräsmattan som hörde oss, men nu har vi folk över, under och bredvid. Sambon hyssjar på mig då och då. Man kan inte klä av och på sig utan att fälla persiennerna om man inte vill riskera att bli anhållen av sedlighetsroteln… Man måste planera sitt tvättande, boka tid i tvättstugan istället för att bara kasta in en maskin tvätt när man känner för det. Vi får försöka sluta att lägga in smör och mjölk i köksskåpet till vänster och lära oss att kylskåpet nuförtiden står till höger. Yngste sonen kan inte brassa på med sin musik hur som helst, och man kanske inte bör diska klockan ett på natten. Och alla dessa nycklar! Nyckel till ytterdörren, källaren, lokalen, garaget… Förr hade vi en stor, gammal nyckel som alltid låg ovanpå värmepannan. Alla visste att den låg där, så himla praktiskt.

Å andra sidan kommer dagstidningen direkt genom ytterdörren istället för i brevlådan en halv kilometer bort. Det finns alltid varmvatten. Jag kan gå till jobbet. Vi kan båda ta en öl på stan och vara hemma igen på fem minuter. Osv, osv. Det blir nog jättebra det här, ni.  Vi stortrivs redan. Får vi bara bort resten av kartongerna och möblerna på plats så blir det kalas.

Det var rätt hetsigt på slutet i huset. På grund av min tidsoptimism, köparnas önsketänkande och viss bristfällig kommunikation kom de med flyttlass och ett halvt fotbollslag som bärhjälp en dag för tidigt. Vi höll fortfarande på att tömma huset som bäst samtidigt som vi städade som idioter. Det blev lite stressigt där ett tag, men det gick.

Det märkliga är att det känns inte konstigt eller sorgligt. Bara kul och självklart att vi är här. Och folk i huset ler vänligt, nickar och vinkar. En kvinna tog till och med i hand och önskade oss välkomna hit. På kvällarna när jag ska sova tar jag en sväng runt trädgården på vår lilla gård. Går i tankarna runt och tittar på gräslöken, dahliorna, kollar om tomaterna har mognat.

Det enda som kändes sorgligt under tömning och packning var att ta ner Caritsas skylt i stallet. Den har suttit där i nästan tjugo år. I morgon ska jag åka och hälsa på henne. Det var två veckor sen sist, jag har helt enkelt inte haft tid.

En sak är säker; det tar nog ett tag innan vi flyttar igen. Örnen har landat.

DSCN4421

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Nu då!

  1. vimze/Lisa says:

    hehehe minns när vi gjorde våran visit som stadsbor, mycket krångligt att tala lågmält på balkongen och att inte duscha kl 03 😉
    Jag tror ni kommer att stortrivas 🙂

    Usch, vill nästan inte kommentera Caritsas namnskylt, känner mina känslor när jag fick sälja mina hästar!! Du har ju i alla fall fått haft din vackra dam i så gott som hela hennes liv!! Det är guld!!!

    Kram i mängd!!!!

  2. Annette says:

    Grattis till landningen efter väl genomfört projekt! Det handlar ju inte bara om att flytta sina saker….man drar upp hela sig själv med rötterna för att plantera om sig i en helt annan jordmån som man hoppas innehåller de rätt förutsättningar för ett fortsatt liv. I ert fall kommer det säkert att bli jättebra – ni har planerat detta både länge och väl – lycka till!
    Enda bekymret för mig skulle väl vara avsaknad av tvättmaskin….skulle skaffa egen med en gång, kram
    Annette

  3. eva says:

    det låter väldigt mysigt ändå, och allt har sina för och nackdelar.
    men det är himla fint med varmvatten, det är det ju faktiskt.
    tack för så himla fin kommentar på min blogg.
    just idag betydde det extra mycket då jag kände mig lite sårbar eftersom jag blottat bloggen.
    och så hade du skrivit där, och då blev jag så himla glad.
    tack.
    kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s