Ett av mina missbruk…

…kom pinsamt nog i dagen idag när jag tömde ett skåp i vardagsrummet. Jag lyckades utan svårighet fylla två (2) stora flyttkartonger med garn. Då hade jag ändå sorterat ut tre kassar med udda smånystan som jag tänkte skänka… Äldste sonen tittade på mig och sa allvarligt: “Du har problem, mamma.” “Jag kan väl inte hjälpa att jag älskar åsynen och doften av garn”, försvarade jag mig hetsigt. Han skakade på huvudet och suckade. “Du behöver hjälp. Finns det nåt Anonyma Garnsamlare månne, som man kan anmäla dig till?”

Allt går för övrigt bra, jag tror att vi håller tidsschemat rätt väl. För några dagar sen var jag så stressad så det nästan kokade i huvudet, och resten av familjen liksom hukade sig när jag for fram ilsket snäsande och fräsande. Men så fick jag lite healing av väninnan M. och efter det har jag lugnat ner mig. Tur att man får hjälp. Och sånt som vi oroat oss för, bekymrat oss om faller utan svårighet på plats. Lösningar dyker upp som ur tomma intet och vi tackar och tar emot.

Någon minns kanske att jag skrev att vi måste ha nån form av verkstad eller lokal nånstans? Och det stod ganska klart att vi inte skulle få plats med något kontor i lägenheten. Och var skulle sambon kunna ägna sig åt sin kreativa verksamhet? Då visar det sig att i huset där vi ska bo finns en ypperlig lokal som råkar bli ledig precis nu. Som är som gjord för oss. All vår verksamhet får plats där, dessutom äldste sonen när han är på besök. Jättefräscht och snyggt iordninggjort med toa och pentry. Och detta till ett rimligt pris. Vad säger man då? Tack! sa vi.

Dessutom. En sak till: Här står förändringarna som spön i backen….. Jag har bestämt mig för att sluta på Friskhuset och ha även min verksamhet i lokalen! Sluta på Friskhuset! Efter elva år, efter att ha varit en av initiativtagarna, efter att ha levt och andats Friskhuset. I elva år. Det ni! Vi får all vår verksamhet samlad till ett ställe, jag får plats och frihet att utveckla min del, plats för kurser och annat, billigare hyra och två trappor ner till jobbet.  Det är ingen hejd på allting just nu, och det är bara att åka med. När det är dags är det dags.

Ja jisses. Nu fortsätter jag att packa!flyttlada

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Ett av mina missbruk…

  1. Lisa says:

    Kära nån vad det blåser förändringarnas vind omkring er nu!! Härligt!!

    Önskar dig och din familj en härlig helg 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s