Khatarsis och stolt mor…

Khatarsis, rening genom t ex eld, precis det håller vi på med nu. Det ligger något mycket starkt symboliskt i att bränna det gamla för att göra plats för det nya. Och det känns. Sambon och jag som är av uppfattningen att allting har ett värde, allt ska om möjligt tillvaratas, repareras, återanvändas osv, vi har det lite besvärligt mellan varven nu i den här processen vi är mitt uppe i. P1060380

Vilken tur att vi har äldste sonen som med benhård envishet säger: “Släng det. Kasta den. Bränn skiten”. Och en annan viktig sak säger han: “Ni kommer aldrig mer att tänka på den saken.” Och visst är det så. Det man tror är så himla viktigt har man glömt så fort det har försvunnit. Borta. Så vi lyder. Slänger och bränner, hej vad det går. Emellanåt kan jag känna att mina föräldrar och de gamla släktingarna roterar i sina gravar när prylarna från den gamla släktgården får förtäras av eldens lågor. Men vad sjutton. Tiden och världen har gått vidare. Saker har inte automatiskt ett värde bara för att de är gamla, det har vi fått lära oss nu.

Dagarna är hårdplanerade. Inget utrymme för spontanitet direkt, och vet ni, jag börjar tröttna på det här. Önskar att allt var klart och att vi var på plats i det nya. Längtar bort. Längtar hem. Så fiffigt det är inrättat. Vi kommer på oss själva med att benämna lägenheten som “hemma”, och vårt hus är “i huset” eller “på gården”. Smidigt och lätt glider allting på plats.

Igår hade jag några uppgifter förutom röj-pack-bränn. Jag skulle göra momsdeklarationerna, fingranska och mejla iväg en översättning samt skriva klart kapitlet och mejla iväg det till skrivarcirkeln. Och vad händer då? Min dator kraschar! Har aldrig hänt förr, den var fullkomligt stendöd. Vad gör man då? Knäcker ihop och storgråter? Nej, man ropar på sina ypperligt händiga och datatekniska söner som med gemensamma krafter monterade loss min hårddisk och satte in den i en annan dator. Tadaa! Tack, älskade barn. Ni räddade om inte mitt liv, så i alla fall nästan.

Och jag spinner väl vidare på det här med stolt mamma. Vad sägs om den här bilden från yngste sonens framträdande? Är den inte fin, så säg?557343_4604126679624_1929716788_n

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Khatarsis och stolt mor…

  1. Lisa says:

    Så himla skönt att ni känner som ni gör!! Att bränna och kasta och lämna det gamla bakom sig är en riktig skön känsla!!

    Fin son, klart du är stolt! 🙂

  2. annika says:

    Eld, det är något magiskt och renande med det. Många naturfolk har ju riter där de bränner “gamla saker” och jag vet terapier där man gör det också. Skriver saker på papperslappar som man eldar upp. Det är fint på något vis tycker jag. Och vilka duktiga söner!

  3. Mia says:

    Kämpa på… Ni är snart i mål!
    Kram, Mia

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s