Att säga nej…

Jag fick en förfrågan om att ses från en person som egentligen borde stå mig nära, men som av olika anledningar inte gör det. Min första reaktion, min magkänsla är “nej, jag vill inte.” Hade det varit för säg fem år sen hade jag kört över den känslan, kört över mig själv, träffat vederbörande ändå fast hela mitt inre protesterade och följaktligen mått skitdåligt efteråt. Nu stannar jag upp, tänker att jag har faktiskt rätt att säga nej. Jag kan, får och bör själv bestämma vem jag väljer att tillbringa tid med. Jag räknas. Mitt välbefinnande är viktigt. Jag får säga nej.

På Facebook läser jag ett sånt där “klokt” citat som det kryllar av. Det står: “Ju sannare jag är mot mig själv och andra, ju lättare blir mitt liv att leva.” Och visst är det så.

Tänk att man ska behöva bli femtio innan insikten att man får sätta sig själv och sina egna behov i första rummet har sjunkit in. Uppfostrad som jag är att alla andra alltid kommer först. Vet ni, en gång när jag var liten kände jag att jag höll på att bli förkyld. Eftersom jag visste att min mamma av någon anledning tyckte det var så himla jobbigt när jag var sjuk, så undvek jag – i flera dagar – att säga ord som började på m och n så att hon inte skulle behöva upptäcka att jag var förkyld. Vad sägs om den hänsynen? Så jäkla galet!

Nu ska jag bara fundera ut hur jag ska formulera mitt nej så att jag inte sårar i onödan. Man behöver ju inte vara taskig….

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Att säga nej…

  1. Lisa says:

    Det är så skönt när man kommer till den insikten att man faktiskt inte behöver eller ska göra nåt mot sin vilja!!

    Som du säger kan man avböja på ett fint sätt, sen lämna det bakom sig och gå vidare mot nya mål!!

    Kram!

  2. annika says:

    Här är en till som hittat dit, att inte sätta andra före sig själv. Och det är knepigt ibland, men värt det i det långa loppet. Jag har också liksom du tänkt – tänk att jag som snart är 60 inte har greppat det här tidigare – lite som att slå sig själv. Jar har nu slutat med det och är glad åt att insikter kan komma hela livet 🙂 Kram!

  3. J G says:

    Så rätt, så rätt,,!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s