Nu måste jag ta mig samman…

…och skriva nåt, så ingen tror att jag har trillat av pinn eller så.

Söndag i stugan. Sambon och jag stressar omkring utan att få nåt ordentligt gjort. Det är mycket som behöver sorteras och så, men det är svårt att komma till skott och veta i vilken ände vi ska börja. Så vi har klippt gräs istället. Tacka vet vi gräsklippning. Det är handfast, man vet vad man ska göra och det blir fint efteråt.

Äldste sonen kravlade sig upp ur sängen vid halv fem på eftermiddagen. Lätt jet-laggad, om man säger så. I går hämtade vi honom vid tåget och hela gårdagskvällen fick vi oss till livs hans berättelse om upplevelserna i USA, plus en massa bilder förstås. En sån häftig resa de gjort! LA, Hollywood, Las Vegas, Nevadaöknen, Death Valley, Grand Canyon, osv, osv. Världens häftigaste nöjespark, fester, surfing, camping, fotvandringar, mer fester, Black Jack, lyx och uteliggare, öknar och enorma poolområden, tama ekorrar och paranoida poliser – allt i en salig blandning. Och vi är förstås sååå lättade att han är tillbaka, hel och frisk, solbränd, trött och glad.

I morgon kommer köparna och fixar till staketet i sommarhagen och på tisdag anländer med största sannolikhet deras hästar. Jag ska jobba i morgon men sen är jag ledig tio dagar. Det ska bli underbart. Och då ska sambon och jag lyfta oss själva och varandra i håret och verkligen sätta fart. Hoppas jag. Fast det känns inte som det är så bråttom egentligen eftersom vi kommer att få lämna kvar så mycket grejor. Vi stressar nog mest bara för att.

Så, nu vet ni att jag lever i alla fall.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Nu måste jag ta mig samman…

  1. Ha det så skönt på ledigheten nu. Och va härligt att sonen är hemma igen. Med berättelser. Visst är det härligt när de är så stora och kan berätta allt man inte vet själv?! Kramar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s