Det här med tiggare…

Oj, vilket svårt ämne men jag känner att jag måste skriva lite om de här personerna som helt plötsligt befolkar Linköpings trottoarer och gångstråk.

Ni som känner mig, och ni som läst den här bloggen ett tag, vet att jag är varken hjärtlös eller missunnsam. Tvärtom så vill jag de allra flesta det allra bästa. Men. Jag har ingen lust att ge bort mina pengar till vuxna, arbetsföra män som sitter på sin rumpa och håller i en mugg. Som efter dagens värv reser på sig, borstar av sig, tänder en cigg och jämför med sin kopps innehåll med “arbetskompisens”.

Jag förstår att de har det svårt på många sätt, och att de kommer från länder som saknar det sociala skyddsnät som vi har här. Men finns det verkligen inget annat, mindre självförnedrande sätt att försörja sig på? Bör man inte på nåt sätt prestera något för att få betalt? Och är det här det bästa man kan lära sina barn? Jag är förmodligen både naiv och okunnig när jag påstår att det borde finnas bättre sätt, men…

För några år sen dök det upp två unga män från Estland hemma hos oss. De knackade på och undrade på stapplig engelska om det fanns något jobb de kunde utföra. Bor man på landet finns det alltid nåt som behöver grävas, målas eller bäras så de var hos oss nån vecka. Vi erbjöd dem att sova på vinden, men de bodde hellre i sin bil och de arbetade för mat och lite pengar var i timmen. De var duktiga och trevliga så vi rekommenderade dem gärna till vänner och grannar, och de dök upp varje sommar i några år. På det de tjänade i Sverige över sommaren kunde de finansiera sina studier hemma i Estland. I ett sånt fall har jag absolut ingenting emot att betala.

Vi stödjer några seriösa hjälporganisationer och vi skänker pengar till ett barnhemsprojekt i Nepal. Vi lämnar in kläder och annat till Myrorna eller Erikshjälpen. Vi jobbar hårt och betalar skatt. Vi har inget överskott, men mat på bordet och pengar till räkningar. Några utlandsresor är det inte tal om. Inga långa ledigheter överhuvud taget. Är man egenföretagare gäller det att hänga i. Vi gör det vi kan och är bra människor, men jag känner skuld när jag vänder bort min blick från de människor som sitter med sin mugg och hoppas på mina pengar. Vem ska jag ge? Hur mycket? Varje gång jag går förbi eller bara en gång? Vem är det mest synd om? Vem spelar bara på mina känslor?

Jag är trött på att folk luras och ljuger för att få pengar, fuskar till sig bidrag på bekostnad av dem som verkligen behöver dem, som låtsas behöva hjälp på vägen för att man ska stanna så de kan pådyvla en falskt guld. Trött på folk som släpar sig fram på kryckor för att i nästa ögonblick ta kryckorna under armen och gå fullkomligt normalt. Trött på att känna skuld för att sambon och jag unnar oss varsin kopp kaffe på en uteservering när vi kanske egentligen borde lägga de pengarna i någon tiggares mugg. Trött på att behöva stänga mitt hjärta och fälla ner mitt visir så pass så att jag kanske missar dem som verkligen skulle behöva min hjälp.

Jag har inga lösningar, inga svar. Bara ilska, medlidande, sorg och skuldkänslor.

index

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to Det här med tiggare…

  1. Lisa says:

    Så mycket som det talas om tiggare som luras så mår i alla fall inte jag dåligt av att gå förbi!
    Jag tror de flesta åker hem och berättar hur givmilda vi är här i Sverige och därav så kommer det fler och fler!!
    Likaså så står det ju män utanför alla köpcentra med systembolag och spelar samma gnissliga melodi på dragspel dagarna i ända, samma låt dessutom!!
    Jag gör som dig, skänker till Erikshjälpen och liknande, handlar gärna där också!

    Önskar dig en trevlig helg med avkoppling och vila 🙂

  2. Miafia says:

    Ja de finns överallt. Ser dom både här o där i stan. Jag ger aldrig några pengar, skulle jag någon gång göra en god gärning i och med detta så vore det att bjuda på en bit mat. Ja livet är hårt för många minsann. Komplicerat är det.

    Jobbar ju frivilligt på Frälsis o där hör o ser man en massa elände. Allt ifrån missbrukare, fd missbrukare till helt vanliga människor som fått det svårt av olika anledningar. Det delas ut matkassar o ges samtal. DET gillar jag. Och att hjälpa är alltid härligt men då vill man ju gärna veta att det går rätt till precis som du skriver om Estländarna. Vi har kontakter i Rumänien o vet exakt vart våra slantar går iom vänners goda jobb där.

    Lite dåligt samvete drabbar en ju när man ser tiggarna men vad göra lixom? När man inte alls vet varför de sitter där, hur de har det, om de är seriösa eller vad det nu kan vara. Ja ett mål mat då möjligen men pengar Nope.

    Ja all oärlighet, fuskande m.m är man precis som du säger väldans trött på för det drabbar ju oss alla på något sätt. Jobbigt att vara en snäll o god människa många gånger men håller fast vid det så klart ….. that’s me! Snällhet o godhet övervinner det mesta o är viktigt för mig.

    Kramelikraaaaam / Miafia =0)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s