Till min kund…

Jag känner igen mig så väl i dig. Jag var som du för ett antal år sen. Duktig. Högpresterande. Snabb i rörelserna och replikerna. Högt skratt, kontrollerad röst. Replikerna liksom färdiga. Ingen plats för något oväntat. Kontroll. Kontroll.

Och du har så ont. Så förskräckligt ont. Måste ta värktabletter för att kunna jobba. Värktabletter för att kunna sova. Du grimaserar bara jag lägger min hand helt lätt på din axel. Grinar illa när jag drar med mjuka fingrar längs din nacke.

Du ligger som i givakt. Kroppen spänd som en fiolsträng, liksom ovanför bänken. “Försök att slappna av”, säger jag och lägger en hand på din rygg. “Jag är inte spänd”, säger du snabbt men sjunker sen ner mot bänken och skrattar lite generat. “Jag var visst spänd.”

Efter en stund börjar du kunna slappna av, kroppen försvinner nästan in i bänken. Mina händer tar kontakt med de ömma musklerna, knådar dem försktigt. Väcker dem. Får dem att mjukna. Jag lägger mina händer över ditt hjärtchakra och känner hur det strömmar in energi i dig. Kärleksfull energi. Och jag ser så tydligt vem du är. Hur hårt du kämpar för att duga. För att vara duktig nog. Jag skulle så gärna vilja säga till dig: “Du duger som du är. Du är så duktig, gumman. Och du är älskad. Du behöver inte prestera mer. Du är redan älskad precis för den du är.” Och jag känner att du är en himla häftig person, som har en massa inom dig som du inte ens vet om eller vill veta av. Och jag vill berätta för dig att livet består av så mycket mer än arbete och plikter, att vara duktig, att duga.

Men jag vet att du inte skulle kunna ta emot orden. De skulle bara bli ett tecken på att det är nåt fel, att du inte är bra nog, att du misslyckats. Jag känner igen mig. Inte ta emot, inte släppa in. Murar och barriärer mot dem som försöker bry sig. Allt annat är att visa svaghet, och det är livsfarligt. Men jag förmedlar orden mentalt, försöker få in dem i ditt hjärta tillsammans med energin.

När behandlingen är över orkar du nästan inte resa dig. För ett ögonblick är murarna raserade, gallergrindarna öppna och du ser mig rakt in i ögonen. “Vad det var skönt”, säger du med mjuk och eftertänksam röst. För en liten stund är du. Bara är.

När du går känner jag mig full av förväntan. Jag ser fram emot att få lotsa dig ner i dig själv, in i dig själv snart igen. Lite mer för varje gång. Få uppleva hur dina muskler vaknar till liv igen och slutar göra så ont. Hur käkarna slutar bita ihop och nacken böjer sig i lätthet som en blomstjälk. Det kommer ta tid innan du börjar våga lita på mig, släppa in mig. Om alls. Men jag hoppas.

massage

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Till min kund…

  1. Mia says:

    Ooh jisses… tänkvärt…

  2. annika says:

    Så vackert du skriver! Jag skulle vilja få massage hos dig! Kram

  3. eva says:

    att få din masssage. den där energin. dom där orden som ramlar genom fingrarna in i kroppen.
    jag kunde nästan känna det själv, här och nu.
    så väldigt fint.
    och din text om skapelsens krona. jag förstår precis. och ibland när jag tänker på det blir jag så rädd så att jag inte kan stå stilla i den tanken.
    Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s