I väntan på sin häst…

Den vana läsaren av denna blogg har kanske noterat att det var väldigt länge sen jag skrev något om Caritsa. No news is good news, kan man väl säga. Jag var i stallet idag och kunde konstatera att man nu knappt ser revbenen längre, den lilla spinkan börjar mer och mer likna sitt gamla vanliga, välfödda jag. Förutom att hon har tappat en väldig massa muskler och att det onda benet nog aldrig mer blir riktigt bra.

Jag stod länge och bara strök med händerna över hela henne och hon stod stilla och verkade gilla det. Vände ibland på huvudet och tittade på mig, och nog tyckte jag att hon sa: “Jag har det bra, matte. Hur det än blir så är det ok.” Jag tyckte till och med att hon uttryckte glädje över att snart vara framme vid stigens slut. Kanske hon börjar bli lite trött, lite färdig. Jag har en bild som tröst för mig själv. Jag “ser” ibland en indianhövding i full skrud. Han rider på en fux som är väldigt lik Caritsa. På sistone har jag sett honom till fots, utan häst. Och då tänker jag att han väntar på henne. Att hon har varit hans häst i ett annat liv, och att han nu väntar på att hon ska komma tillbaka till honom. Nu tycker ni nog att jag är lite konstig, men sån är jag. Och vad vet jag? Vad vet någon av oss om vad som är eller inte är?

Hur som helst så njuter Caritsa i fulla drag av att det gröna gräset äntligen kommit, i överflöd. Sambon och jag däremot konstaterar att fasen, vad det växer. Dags att klippa igen, suck. Men fint är det nu, överallt.

DSCN4252DSCN4257 DSCN4253 DSCN4254 DSCN4256

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to I väntan på sin häst…

  1. annika says:

    Inte konstigt alls! Jag gilalr din tanke med indianen, klart det är så! Kram

  2. Lisa says:

    Med tårarna i ögonen förstår jag precis vad du tänker och bilden på indianen gör det ju så fint!!
    Skönt att Damen lagt på sig och njuter av försommarens grönska och att ni två har en så fin kontakt!!

    Klappa om henne från mej nästa gång ni ses!! 🙂

  3. Suzanne says:

    Jag har samma tanke om mina gamla hundar som nu lufsar runt nån annanstans: border collien har äntligen fått sin alldeles egna fårflock att valla, och goldentjejen har hur många vatten- och lerpölar som helst att rulla sig i.
    Skönt att Caritsa har en skön sommar, och du också !

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s