Sicken bitch!

Ja, rubriken hänsyftar inte på mig utan på min lilla häst. Hon går ju tillsammans med två valacker nu, varav den ena är hennes kompis Almando, och den andra nytillskottet Silver som är en fjording. Almando jobbar hårt för att behålla Caritsa för sig själv och han låter inte gärna Silver komma i närheten av henne. Igår när jag var i stallet upptäckte jag dessutom att Caritsa förvandlas till en tiger när Silver kommer för nära, speciellt när det är matdags. Med öronen bakåt kastar hon sig emot honom, och han backar snällt undan. Och då blir jag glad, för jag ser en glimt av den gamla, vanliga Caritsa då. Inte för att hon har varit en bitch precis, men hon har sällan låtit andra hästar köra med sig så som hon har gjort sen hon kom till det här nya stallet. Så jag hejar på henne. På honom bara! Lilla hjärtat…

images

Det här är inte Caritsa, men ni förstår ungefär vad jag menar…

 

 

Jaha, det var avdelningen Caritsa. Nu över till sädesärlan, vår bils Romeo. Faktum är att det verkar som om det räckte med att tänka på konstgjorda ugglor på biltaket och uppstoppad rovfågel som kylarprydnad, för att inte tala om sambons mordiska planer, för att det lilla livet skulle tänka om. Helt plötsligt bryr han sig inte ett skvatt om bilen längre. Eller kanske kärleken tog slut. Den gör ju det ibland, som bekant. Skönt är det i alla fall att slippa tvätta bort två ton fågelskit varenda dag, alternativt svepa in bilen i burka efter varje tur.

Igår var vi på livets sista föräldramöte (såvida det inte blir till att bevista eventuella barnbarns i framtiden). Det är dags för yngste sonen att ta studenten om en månad, och polisen och kommunen var där och informerade om regler och förordningar vad gäller alkohol och annat i samband med avslutningen. Det känns verkligen märkligt att skol-epoken tar slut nu. I arton år har skolans tider styrt oss, men nu är det snart slut med det. Och sönerna är vuxna. Och kvar står sambon och jag och undrar vad sjutton det var som hände. Svisch! Det var livet som passerade förbi…

studenten1

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Sicken bitch!

  1. eva says:

    alltså hästarna…så roligt att ha dem i sitt liv.
    jag hade det förut, väldigt länge men sen kom det annat i vägen och kanske en dag kommer dom in igen, när man minst anar.
    men du. det här med studenten.
    det är ju hur stort som helst och jag förstår att du känner dig tveksam, och ledsen (tänker på förra inlägget)
    det är ju inte alls konstigt, för nu börjar en ny tid som ni inte vet ngt om ännu… och SÅ stor är han ju inte hahaha, han kommer att behöva er länge länge till även om han låtsas som annat 🙂
    men ändå. jag ser inte fram emot den dagen mina barn är sådär stora…eller ibland gör jag det för då ska jag hinna med så mycket annat också…tror jag…när jag längtar.

    nåväl. här skrev jag visst en lång roman.
    ha en fin dag.
    kram

  2. Lisa says:

    Heja Caritsa!! Skönt att hon säger ifrån 🙂

    Lilla Ärland kanske har hittat en flamma 😉

    Ja, var tar livet vägen??!! Fort går det hur som helst……………

  3. Johan Gunnbäck says:

    Roligt att läsa om både häst o fågel!
    Barnen är barn lika attan har jag märkt. Även när de är 32 år. Men det är en rätt märklig företéelse när alla “flytt boet”! Jag upplevde att Ingela o jag blev kvar som två fornminnnen när alla barnen flyttat hemifrån.
    Plötsligt satt vi i ett alldeles för stort hus och hade tid för varandra. Vi var tillbaka till ruta ett!
    Alltså som i tiden innan barnen fanns. Vi hade inte glidit isär heller vilket gjorde att började beté oss som ungdomar igen, for runt på bio, teatrar, resor, ja vad som helst eftersom vi aldrig hade några tider att passa längre.En helt ny fas i livet som icke var oangenäm tyckte jag! När barnen levde hemma så var det alltid midddag på kvällen och sådant,,. Inte nu! En macka o en kopp the när det passar! Skönt,
    Jag håller fullständigt med dig om uttalandet “swiisch”, vad var det som for förbi,,Jo, det var ditt liv grabben! Tiden verkar gå fortare o fortare ju äldre jag blir.
    När jag nu tittar på klockans minut- o timvisare så känns det inte som en klocka längre. Mera som en fläkt!
    Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s