Usch…

…idag är en sån där jobbig dag. Jag drömde att jag var på semester, men missade utflyktsbussen, var så glad över att äntligen få bada i havet men hade ingen baddräkt, det fanns ingen mat, bara lite sallad som smakade illa och i mitt rum fanns en massa människor som jag inte ville ha där…. En mycket talande dröm, och när jag vaknade kände jag mig mörk och tung och ångesten låg på lut. “Best to get busy”, sa sambon och nu sitter jag vid datorn och hittar tröst i bokföringen. Att hantera logiska siffror, plus och minus, hjälper faktiskt. Sakta, sakta blir det lättare att andas och lite ljusare omkring mig.

Ute är det så grönt att det gör ont i ögonen men på nåt sätt bidrar det till den låga sinnesstämningen just idag. “Visst gör det ont när knoppar brister”, skrev ju Karin Boye för länge sen. Jag vet inte, ibland är det tungt bara. Igår tittade jag igenom tonvis med fotografier i jakt på det som ska få pryda yngste sonens studentskylt, och jag tror det var det som triggade igång det hela. Att se barnen från bebisar, genom alla olika stadier, till unga män. Att se mig själv och sambon gå från unga, snygga, starka idealister till lätt grånade och åldrade. Att minnas livet som varit, beslut vi fattat, val vi gjort. Allt det roliga men också det jobbiga, trassliga, krångliga. Vi har inte alltid haft det så lätt, men det har väl ingen. Alla har sina kors att bära. Men det var många olika känslor och minnen som triggades igång där jag satt på golvet och rev i den stora kartongen med fotografier.

Suck, inget kul inlägg det här. Jag ska återgå till mina siffror nu och vänta på att mörkret lättar igen.

images

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Usch…

  1. Lisa says:

    Nackdelen när man lever i nuet och i kontakt med sina känslor, blir så lätt svart då och då!!
    Men det blir ju lika ofta ljust o glatt, även utan tråkiga siffror 😉

    Kram på dig!!! 🙂

  2. Som du vet är våren min svåraste så även om björklöven är skira och ljusgröna så har jag ett motstånd inombords. Och den där summeringen av livet, känner väl igen den och ja jag tror att det triggar ett vemod. Livet helt enkelt. Stor kram!

  3. Lena says:

    Alla inlägg behöver inte vara ljusa och soliga. Jag tror att vi är många som förstår ungefär hur du menar – jag gör det definitivt!
    Kram på re´

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s