Att få ligga där på soffan…

Ja, nu är det inte soffan i vardagsrummet jag menar, för den sitter/ligger jag i så det räcker minsann. Jag tänker på terapisoffan, även om man nuförtiden säkert sitter i en stol. Jag skulle vilja gå i terapi, men det är ju så satans dyrt!

Som tonåring plöjde jag alla psykologiböcker jag kom över. Som tjugoåring arbetade jag på psykkliniken på stadens sjukhus. Tre gånger sökte jag in till psykologutbildning men kom aldrig in – tack o lov för det, kanske. Och tänk, allt det här tror jag mynnar ut i ett behov av att förstå mig själv. Är det inte så vi gör? Letar ledtrådar och pusselbitar för att göra bilden av oss själva så hel som möjligt?

Sen kom man och barn och själva livet i vägen för navelpillandet ett tag, men i takt med att barnen blev större kom lusten tillbaka att fortsätta utforskningen. Vem är jag och framför allt, varför är jag som jag är? Att läsa böcker, samtala med sambo och kloka vänner, analysera drömmar, meditera, iaktta mig själv och andra, se mönster och reaktioner, tänka, tänka, tänka, skriva, fundera och analysera blev hjälpmedel på min väg mot insikter och större förståelse för vilka programmeringar som styr mig, vilka rädslor jag låter kontrollera mina val och beslut, och vad som bidragit till att forma mig som människa.

Men så kommer man ju till sist till en punkt när man inte kommer så mycket längre på egen hand, för det som ligger längst där inne, djupast begravt i ens inre är väl skyddat av förnekelseprocesser och försvarsmekanismer. Det är då man behöver en annan människas hjälp. Någon som känner igen, som vet och kan. Kan hjälpa till att lotsa, spegla, vägleda och knyta upp knutarna. Jag vill se. Jag vill förstå. Jag vill bli hel och få tillgång till hela mig. En gång för några år sen gav jag mig själv ett löfte: En dag ska jag kunna se ner i mitt inres brunn och bara mötas av min egen spegelbild.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s