En o-dag….

Definition på ordet o-dag= en dag när allting känns…obekvämt, åt skogen. När allting liksom kliar och skaver inombords.

Den började bra, dagen. Upp tidigt, -20 grader kallt och gnistrande vackert. Körde yngste sonen till bussen, åt frukost med sambon och somnade om en stund. Gott så. Men sen började det; jag fick för mig att vara lite effektiv. Få undan några utav de där surdegarna som låg på skrivbordet. Jag började med att ringa tele2 för att reda ut röran med det nya mobila bredbandet som inte riktigt vill sig ihop med vår router. Ja, kära nån. Så mycket teknikaliteter, men jag fick hjälp och ska väl med yngste sonens hjälp försöka råda bot på problemet. Nästa surdeg; ringa Boxer och säga upp extrakortet eftersom vi bara använder en tv. Det slutade med att vi ska “få” en ny HD-box, ett nytt abonnemang som”blir mycket billigare, vet du” och jag vet inte…. Har man inte alltid en känsla av att ha blivit lurad när man pratar med försäljare? Även om man försöker tänka kritiskt och hålla sig skärpt för att komma ihåg alla siffror och villkor så börjar mina tankar alltid att vandra sin egen väg, och sen vet jag inte riktigt vad jag har gått med på. Fan också. Jämt är det så. Fast jag vet att deras yrke är att lura på mig saker, och få mig att tro att de är min vän och bara vill mig det bästa.

Resultatet blev en härdsmälta i min hjärna. Jag klarar inte av tekno-stressen, klarar inte av allt det nya som man ska förstå. Hursomhelst, när jag samlat ihop mig en smula och vi hade ätit lunch åkte vi in till stan. Vi brukar ha så trevligt, sambon och jag, men jag var fortfarande jätteirriterad och uppstressad. Allt kändes fel. På ett av våra torg huserade tiggarna i den 10-gradiga kylan och jag slets mellan att tycka synd om dem och att känna att även de är ute för att luras. En man stapplade fram på kryckor med en tom mugg i handen att lägga pengar i. När jag vände mig om spottade han efter oss och gick helt normalt på sina ben. En annan brydde sig inte ens om att verka fattig utan gick helt enkelt runt och krävde pengar på ett ganska aggressivt sätt.

All reklam i affärerna fick mig att se rött. Alla är bara ute efter våra pengar. Kommers är det enda som räknas. Det enda som verkar räknas är ekonomisk tillväxt medan de mänskliga värderingarna är på väg utför. Alla luras och ljuger. Fy, vilka obehagliga tankar och känslor som fyllt denna dag.

Vi gick till biblioteket och tittade på en utställning. En av bilderna fick mig att associera till antikens Grekland och följande ord kom till mig: “Jag längtar efter något evigt. Något oförstörbart och oföränderligt.” Och precis så kändes det idag. Allting är i förändring och vete katten om det är till det bättre, och jag har en känsla av att inte passa in. Att inte vara bekväm. Att vilja fly, men jag vet inte vart.

Att komma hem till vårt lilla enskilt belägna hus var underbart. Det känns som en oas. “Jag måste blogga,” sa jag till sambon. “Brukar folk i allmänhet gnälla i sina bloggar?” undrade sambon. “Njae, oftast försöker man väl skriva inspirerande”, svarade jag.
“Då föreslår jag att du inte bloggar idag,” sa sambon.
Men se, det gör jag ändå. För Åsa, min bloggkompis Sister Moonshine som dog i förra veckan, lärde mig att man visst kan och får använda sin blogg som en ventil. Så då gör jag det. Och konstaterar att idag har varit en o-dag då jag har känt mig som en liten alien, och ni får väl stå ut med mitt gnäll. Kanske nån känner igen sig, vad vet jag.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to En o-dag….

  1. Lisa says:

    Klart som sjutton att man får gnälla i sin blogg, den är ju din!!

    Jag följde Sister Moonshine i många år, Må hon vila i frid!!

    Kram till dig Carina 🙂

  2. Åh det är klart att allt inte är rosenrött och fint alla dagar. Klart du ska skriva om hur du har det. Alla dagar. Känner igen och skickar en stor varm kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s