Rea-rea-reagera…

När mina barn växte upp fanns det ett barnprogram som hette Rea. I det ställde barn och ungdomar politiker, makthavare, butiksägare och andra mot väggen och ifrågasatte olika saker; om reklamen verkligen höll vad den lovade, vilka affärer som sålde cigaretter till minderåriga osv. Ett suveränt bra program, och viktigt. Och i signaturmelodin sjöng de just “Rea-rea-reagera, vi måste reagera…” Jag såg för övrigt att de ska börja visa nya avsnitt av programmet, jättebra!

Hursom, apropå det här med att reagera, så var sambon och jag i stan och fikade häromdagen. Trivsamt och gott. Några bord bort satt en kille i 12-årsåldern ihop med några tjejkompisar. De satt och kollade i sina mobiler, fnissade och verkade ha kul. Plötsligt gick en yngling, kanske 16 år, förbi med ett par kompisar. Precis i höjd med vårt bord stannade han, vände sig mot den yngre killen och började gasta och skrika:

– Va fan tittar du på? Tittar du på mig, va? Kolla inte på mig för fan, jag ska slå ihjäl dig! Jag ska misshandla dig och döda dig!
Varpå min sambo reste sig upp och sa:
– Det ska du inte alls. Håll truten din lilla skit och försvinn härifrån!

För sån är han. Orädd, och hatar att se någon utsatt, i underläge, fara illa. Det gör ju jag också, men inte sjutton reagerar jag så där blixtsnabbt och utan att tänka efter. Man tänker på stora gäng, knivar, hämnd… Nåväl, busen och hans kompisar stack iväg, och så gjorde också den lilla killen och hans kompisar. Han såg livrädd ut. Stämningen var definitivt förstörd och resten av fikastunden pratade vi om det som hänt. Det var en riktigt otäck händelse.

När vi kom hem berättade jag i upprörda ordalag vad som hänt för yngste sonen och hans flickvän, varpå de ryckte på axlarna och unisont sa: “Så är det. Tittar man för länge eller på fel sätt på nån riskerar man att åka på stryk. Det är så det är.”

Va? Är det så det är? Var i hela friden kommer allt hat och all aggression ifrån? Man kan ju bli mörkrädd! Och vi vuxna då, som inte vågar reagera för att vi är rädda, hur fel är inte det? Jag min fegis, som försöker hålla min sambo tillbaka när han reagerar precis rätt, istället för att ställa mig upp bredvid honom och visa att så här gör man inte.

Hur gör du? Reagerar du när du ser att någon blir utsatt, eller blir du mest rädd för egen del?

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Rea-rea-reagera…

  1. annika says:

    Jag är nog som din man faktiskt. Jag reagerar med magen och ger mig hän. En gång var det ett par unga killar (18 år kanske) som hade tagit en keps av en gammal man. De kastade den mellan sig och sprang och lattjade. Mannen bara stod och var ledsen. Jag blev rasande, jag sprang efter dom och skrek, rasande. Det slutade med att de släppte kepsen och försvann. Efteråt tänkte jag att de hade lätt kunnat brotta ner mig om de hade velat! Men de såg min ilska och skrämdes, kanske också för att de inte var vana att bli ifrågasatta. Jag tycker att vuxenvärlden är för flat. Man tänker på sig själv och är rädd för någon slags repressalier eller något. Heja din sambo!

    • carinakinna says:

      Bra av dig! Jag avstyrde en gång en misshandel genom att bara hoppa ut ur bilen och skrika rakt ut, men den gången var det min reptilhjärna som styrde och jag var ganska skakis efteråt.
      Jag hejar också på min sambo, men samtidigt är jag rädd om honom…
      Kram!

  2. Johan Gunnbäck says:

    Bra att Du tar upp frågan Tulle!. Den borde också lyftas högre upp. Bra gjort ab sambon! Det är ett samhällsproblem som kan kosta mycket pengar när de galna ungdomarna väl skrider till verket. Både beträffande sjukhusvård och rättsväsende.
    Jag tror att allt handlar om att vinna respekt. Har man inte ordets makt eller någon speciell kunskap så vill man som ung/äldre ha respekt i alla fall. Då skaffar man ofta respekt genom våld eller hot om våld.
    Personligen gör jag som Din man. Jag brukar lokalisera ledargestalten i gruppen o plocka honom i åsynen av hans gäng. För när de är ensamma är de inte så kaxiga. Men det handlar också lite om sunt förnuft hos oss vuxna. Det är inte värt att få en kniv eller skruvmejsel i magen. Då är det bättre att vara förberedd mentalt och, om det behövs i sista hand, använda mycket våld från början. Jag har rensat tunnelbanevagnar och bussar själv några ggr. ibland. Speciellt när jag åker hem från jobbet sent på fredag-lördag kvällar. och där det är ett jävla liv ombord där ungdomsgängen trakasserar äldre människor eller andra resenärer där våldet hänger i luften o jag bara väntar på att det ska smälla. Jag brukar fråga andra resenärer först om de har lust att backa upp mig men har hittills aldrig fått någon hjälp av någon. Men det finns bra metoder,Det är göra ett snabbt, helt oväntat ingripande mot de som bär sig åt. Ingen förvarning, inga ord. Exempelvis kan man ta tag i pungen o könsdelarna på den som gapar mest, klämma till hårt samtidigt som man vrider “paketet” åt något håll. Jag lovar att att han blir medgörlig och förlöjligad inför sin grupp. Kasta sedan ut dem. ( sedan kan man ju prata med dem om de är mottagliga för samtal, vilket ofta inte brukar vara fallet.) Oftast blir man själv hotad verbalt .Bättre då att lämna platsen utan ett ord.

    Därefter vet de aldrig vad som kan hända på offentliga platser om de bär sig illa åt bland folk.

    Det är ett kallt klimat därute, o precis som Dina ungdomar säger; tittar man för länge på någon så blir de provocerade. Vilket oxå kan vara bra om man själv vill provocera fram en lösning på ett tjafsande problem. Stirra på den som bär sig mest dumt åt i ett gäng o han söker snart upp Dig. Han väljer själv då hur han vill bli behandlad. Jag brukar ge en sådan figur en chans att bättra sig. Tar han inte den chansen så får han ta konsekvenserna därefter. Men man bör ju naturligtvis undvika våld så långt det är möjligt!
    Kram!

    • carinakinna says:

      Ja herregud, du är ju “i branschen” så jag förstår att det är vardagsmat för dig, men för mig som lever i min lilla fridsamma bubbla blir verkligheten lätt en chock när man får den rakt framför sig.
      Tack för ditt svar! Ska tipsa sambon om pungvridning, det kan ju vara bra att ta till;)
      Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s