Skyddsandarnas klagovisa….

Jag satt och bläddrade i en pärm fylld med sånt som jag skrivit genom åren, och jag hittade den här lilla texten. Den skrev jag för säkert tio år sen och jag bara måste få delge er den. Jag tycker att den är rätt kul.

Skyddsandarnas klagovisa
– Hej, vad står du här och funderar på då?
– Jo, jag måste komma på ett sätt att fixa Larssons telefonsvarare så den inte funkar.
– Varför ska inte den funka då?
– Därför att det är ett stort översättningsjobb på väg till dem, men det ska de inte ha. De behöver vila.
– Jaha, men behöver de inte pengarna då?
– Nej, jag har kollat. De har så det räcker både till räkningarna och lånet den här månaden. Dessutom påstår Ödet att de i och med de här jobbet skulle komma i kontakt med någon som inte alls vore bra för dem.
– Jaså, det låter mystiskt. Vadå inte bra för dem?
– Ingen aning, det var Ödet som sa så bara. Du vet ju hur Ödet är; säger inget, ler bara lite underfundigt. Så det är väl bara att lyda order.
– Jo, jo. Men du får väl ta och mixtra lite med kontakten på telefonsvaren då. Du har ju pysslat med elfrågor förr.
– Ja, jag har väl det. Jag förmodar att du tänker på det där strömavbrottet som släckte halva Sverige för ett par år sen. Jättekul, hördu. Jag hade bara fått order om att se till att karln snubblade och vrickade foten för annars skulle han kört ihjäl sig på hemväg från jobbet. Inte kunde väl jag veta att han skulle råka snubbla rakt över någon sorts huvudkontakt eller vad det var. Usch, jag rodnar fortfarande när jag tänker på den fadäsen. Nej, nu pratar vi om nåt annat. Hur är det med dig då? Jag har inte sett dig på jättelänge.
– Nej, jag har haft fullt upp med Söderströms unge. Han skulle varit död fjorton gånger om ifall inte jag varit där och flyttat på bilar och försenat bussar och hållit i stegar och…
– Men är du säker på att han inte ska dö nu då?
– Ja, fullständigt säker. Jag kollade i Boken för säkerhets skull. Han ska inte dö förrän han är åttiosju. Det stod där tydligt, svart på vitt. Till sist var jag så slut så jag fick lov att sätta lite halsfluss på honom, så nu ligger han väl i alla fall still i några dagar.
– Jaha du, ja det är inte lätt inte. Apropå Boken, är det verkligen så att Ödet skriver den själv, tror du?
– Nej, det skulle han aldrig hinna med. Nej, han tar hjälp av både Det Oförklarliga och Det Ofrånkomliga. Och jag har till och med hört ryktas att han ibland får kalla in Slumpen som spökskrivare.
– Slumpen? Men Slumpen finns ju inte! Det har vi minsann fått inpräntat i oss sedan tidernas begynnelse. Det finns ingen Slump och allting har en Mening!
– Ja, jag säger bara vad jag har hört. Att Ödet ibland får ta till Slumpen för att hinna med att skriva allas livsöden. Sådetså.
– Hmmm, ja säger du det så kanske det är så. Men det känns inget vidare, tycker jag. Jag menar, det här med att låta folk trilla av pinn till höger och vänster är inte så himla kul. Det känns faktiskt väldigt jobbigt ibland. Och om du menar att det alltså kan vara Slumpen som just den gången har skrivet raderna i Boken så känns det ju ännu värre. Då försvinner ju liksom hela andemeningen med det här jobbet.
– Ja, det håller jag med om. Helt meningslöst, alltså. Och du, hur är det egentligen med det här att Ödet ska dra in övertidsersättningen? Vet du nåt om det?
– Det stämmer. Ödet har kommit på att eftersom tiden egentligen inte existerar så har vi heller ingen rätt till övertidsersättning. Det ska börja gälla efter nyår, sägs det. Och så ska antalet människor per skyddsande öka till tvåhundra. Det ska också gälla från nyår.
– Va! Tvåhundra människor per skyddsande! Och jag som tycker jag har så himla fullt upp redan med mina etthundrasjuttiofem. Jag tro inte att jag pallar mer. Vad ska vi ta oss till? Så här kan det ju inte fortsätta.
– Nej, jag vet inte. Jag har faktiskt funderat på att lägga in om återfödelse. Jag menar, det kan ju inte vara så hemskt jämfört med hur vi har det.
– Nej, det har du rätt i. Det kan absolut inte vara värre än det här. Det kanske jag också borde göra. Kanske kunde ansöka om att få födas tillsammans?
– Ja, vilken bra idé! Som tvillingar, kanske? Sen kan nån annan skyddsande få slita häcken av sig med att se efter oss! Vad säger du? Ska vi slå till?
– Ja, det gör vi! Kom så går vi och ser om Ödet är inne. Visserligen har vi inte beställt tid men han kanske har lite dötid att slå ihjäl.
– Du, han kanske sitter och spelar poker med Slumpen! Vore inte det en syn för Gudarna, så säg!

SLUT

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

8 Responses to Skyddsandarnas klagovisa….

  1. moonshinesister says:

    Det var bra skrivet! Av dig alltså? Mycket fyndigt måste jag säga. Sök fram mera kul, är du snäll. Jag gillar såna där korta och underfundiga texter.

  2. Lisa says:

    Det var en riktigt rolig läsning!! Fantasirikt att komma på 🙂

  3. Marie i Skåne says:

    Underbart! Tack. Vilken härlig början på morgonen och veckan.

  4. Miafia says:

    Vilken hääärlig text!! Riktigt rolig o tänkvärd!
    Kramelikraaaam / Miafia =0)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s