Början till slutet…kanske

Idag var jag i stallet hos min kära gamla häst. Hovslagaren skulle komma och jag tog in Caritsa och tog av henne täcket. Hon är verkligen alldeles för smal. Hon har tappat sina biffiga muskler, tappat både rygg och kors. Extraportionerna med hö verkar inte göra någon nytta och specialfoder måste införskaffas snarast. När jag stod och höll henne medan hovslagaren gjorde sitt jobb tyckte jag mig känna att vi börjar närma oss vägs ände. Inte än, inte riktigt än, men får jag gissa tror jag att det här är Caritsas sista vinter. Jag menar, hon blir 29 om ett par månader, cirka 87 i människoår. Jag kan inte begära hur mycket som helst av henne, och inte hon av livet. Det är ju som det ska.

Och jag kände att det nog kommer att bli ok. Det kommer att vara sorgligt förstås, men samtidigt kan jag bara känna tacksamhet för att vi har fått dela liv så här länge. Vem hade kunnat ana det den dagen vi fick hem den morska, lilla uppstudsiga unghästen till pappas stall. Att vi skulle komma att dela liv i nästan 30 år…

Jag ska inte räkna ut henne ännu, förstås. Jag kan tänka mig att det – om hon får vara frisk – kanske blir en vår och en sommar till. Jag önskar henne en sommar till med friskt grönt gräs och lata dagar under ett skuggigt träd med slött viftande svans. Men idag var första gången som jag tittade på henne och faktiskt på riktigt insåg att det kommer att komma en dag – i en inte alltför avlägsen framtid – när hon kommer att titta på mig och säga: “Nu är jag trött på det här, matte. Nu går jag.”

DSCN1900

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

10 Responses to Början till slutet…kanske

  1. Lisa says:

    Åhh, lilla Damen ❤

    Hoppas verkligen att hon får en sommar 🙂

  2. annika says:

    Åh vad speciellt det måste kännas med att ha en häst så länge. En av mina bästa vänner hade också sin häst i 30 år. Det kanske blir så när man har någon som verkligen bryr sig om en, som häst?

    • carinakinna says:

      Det är nog många olika faktorer som spelar in. Tur, bland annat. Och bra gener. Det är många som byter häst som andra byter bil, beroende på om man ser hästen mer som ett redskap till framgång på tävlingsbanorna etc, förmodar jag. Sen finns det andra som ser hästen som en vän för livet. Olika är vi.
      Kram!

  3. Miafia says:

    Helt fantastiskt att få ha sin hästvän så länge! Våra kära djurvänner som betyder så mycket o ger så mycket, som varit med i ens liv så länge. Alltid lika jobbigt o sorgligt när det måste bli ett slut. 87 år är en riktigt hög ålder minsann. Imponerande! Hoppas o önskar att hon får uppleva sommaren precis så som du beskriver …… låter så härligt o fint. Vilket liv hon o du haft!!! Härligt!

    Kramelikraaaam / Miafia =0)

  4. Åh, så ledsamt att inse att man snart ska förlora en god och kär vän. Jag tror att ni haft en härligt liv tillsammans. Är det så att man sörjer i förväg, onödigt länge, när man förstår vad som är på gång? Eller får du sakta vänja dig vid tanken så att inte själva avskedet blir en chock? Jag gissar att man blir lika ledsen hur det än går till när älskade vänner går bort.

    • carinakinna says:

      Intressant fråga. Jag tror det är olika för alla. Jag har sörjt i omgångar i flera år. Jag tror att det är ett sätt för mig att bearbeta det ofrånkomliga. Jag har redan avlivat henne och sagt farväl ett otal gånger i mitt huvud, gråtit och sörjt, så det känns som om en del av den processen redan är avklarad. Så hanterar jag det, andra gör på andra sätt…
      Tack för din omtanke.
      Kram!

  5. Lena says:

    Usch ja, så är det ju tyvärr. Men en solig, skön sommar önskar vi henne så innerligt!
    Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s