Okej då, om ni tjatar så…

Jag är sååååå mottaglig för smicker och tänker att jag fortsätter skriva ett tag till då. Allvarligt talat; jag blev jätteglad för era uppmaningar att fortsätta skriva. Det värmer att få höra att det jag delger här faktiskt är till glädje för en och annan. Och fåfängan och bekräftelsebehovet får jag väl fortsätta att tampas mot bäst jag kan. Men jag tror att det är bra ibland att stanna upp och känna efter, vad det än är man håller på med. Och faktum var att jag kände mig fri vid tanken på att lägga ner bloggen, samtidigt som det ju är jätteroligt att skriva, så hur man än vänder sig så har man ändan där bak tydligen.

Nån som behöver veta nåt om flishuggmaskinens konstruktion? Fråga mig, jag vet allt! Om huggknivarnas omloppsbana, hur virket matas in i huggrotorhuset och hur huggknivarna samverkar med en motkniv. Det ni! Sånt kan vara bra att veta, eller hur? Sambon och jag kämpar på så här på lördagskvällen för att få översättningen klar i tid. Suck, jag saknar Mattias Klums texter som var så himla mycket intressantare. Tack vare honom lade vi tillbaka ett paket potatisbullar i frysen i mataffären igår eftersom “palmolja” stod med i innehållsdeklarationen. Det vet ni väl, att man fäller enorma områden regnskog för att odla oljepalmer som blir palmolja till våra chips, rengöringsmedel, kex, pommes frites, tandkräm mm?

I morse var jag i stallet, släppte ut hästarna och mockade. Caritsa har gått ner en hel del i vikt, och det är verkligen inte likt henne. Hon har alltid varit…tja, låt oss säga “lättfödd”. Man kan också säga “matvrak”, “glupsk”, “en tjockis”. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske får hon inte ro att äta ordentligt i hagen. Kanske hinner hon inte med i de andras tuggtempo längre. Konstigt, hon har alltid varit den som först och snabbt ätit upp sin egen mat och därefter alla andras också. Jag blir lite orolig förstås. Det är inget fel på tänderna och hon har inga parasiter. Nu får hon en massa extra hö inne varje kväll och så får vi se om det vänder. Annars kanske det är dags för nåt sort specialfoder för gamla hästar…

Det är fortfarande jätteisigt på grusvägarna så nån ridning är det inte tal om. Jag har svårt att tänka mig nåt läskigare än att gå omkull med en häst på en isig väg, att få femhundra kilo häst över sig… Två gånger i mitt liv har jag vurpat med häst. Första gången var jag femton år och red på en arabkorsning som trasslade in sig i taggtråd som nån idiot slängt i skogen. Han snubblade omkull och jag ramlade av och slog huvudet i en sten. Som tur var hade jag hjälm på mig. Det blev ett stort jack i hjälmen, jag svimmade av och fick en mindre hjärnskakning. Det som retade mig mest var att det var valborgsmässoafton och jag missade att gå till Folkets Park med mina kompisar. Och det viktigaste för mig var att hästen inte hade skadat sig. Det gäller att ha sina prioriteringar rätt! Andra gången var nåt år senare, då jag skulle hoppa med samma häst över ett vattenfyllt dike och han snubblade eller nåt och vi hamnade i diket. Plaskblöta men oskadda båda två. Hästen kravlade sig upp ur diket snabbare än jag och sprang hem till stallet. Jag fick plaska efter till fots. Caritsa och jag har – peppar, peppar – aldrig gått omkull. Det är bara jag som har flugit genom luften ett antal gånger alldeles själv när hon tyckte att det var dags att jag klev av…

På måndag kväll kommer holländska syrran hit på en blixtvisit. Hon bor ju i Värmland men ska till Stockholm och tar svängen med tåget via Linköping så vi hinner ses lite. Vi ska gå ut och äta på restaurang ihop med äldsta bästisen A som hon också känner sen länge, och sen sover hon över och åker tillbaka till Värmland tisdag lunch. Short but sweet.

Nej, tillbaks till flishuggmaskinen nu, annars får jag sitta här hela lördagskvällen och det känns mindre kul. So long!

flishugg

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Okej då, om ni tjatar så…

  1. Marie says:

    Lusern är bra mat till gamla tanter som tunnar ur. 🙂

  2. Johan Gunnbäck says:

    Ja du, Carina, har tänkt mycket på vad du har skrivit i de senaste bloggarna. Jag är oerhört tacksam att du vill, orkar fortsätta att skriva din blogg. Den ger mig som medmänniska mycket mera än vad Du kan ana. Men samtidigt så förstår jag ditt dilemma. Det är säkerligen inte lätt att hantera sådant Du råkat ut för. Speciellt som när Du, liksom jag (ibland) lämnar ut sig själv, egna känslor, inställning till livet och omvärlden, för att sedan få ett knivhugg i ryggen. Inget vidare, för att inte säga SKIT! Men jag tror ändå att om man som medmänniska har en åsikt, känsla som man verkligen står för, en känsla/åsikt som man kan stå framför en TV-kamera och berätta om, ja, då vet jag med säkerhet att man vinner i respekt i längden! Dock skulle jag ha all och full förståelse om Du skulle välja att lägga ner bloggen.. Men där träder min gamla 34-åriga snuthjärna in o börjar arbeta, (även om tänkandet gör ont som statstjänsteman är man inte van att tänka, det slutar alltid med svår huvudvärk o sedan kollaps!) eftersom jag inte vet vad som har skrivits till Dig och eller om det var en anonym medmänniska så bör vederbörande äga det största problemet med sig själv. Jag skulle gärna vilja veta vad som hände o varför!? Nu behöver Du inte alls besvara detta,,men det vore intressant att få veta. Den människan kan näppeligen inte må bra kan jag tycka så här spontant utan att veta några fakta. Vem o varför skulle någon ge sig på Dig o Dina fina, givande bloggar! Sedan är min personliga “snut-inställning” att det onda aldrig skall besegra det goda. Tyvärr blir det ju ofta så att det onda “vinner” på grund av den egna känslomässiga smärtan och den energi som man som utsatt måste mobilisera. Ibland kanske den klokaste ger sig!? Vad vet jag? Men jag är lycklig över att Du valt att fortsätta ett tag till! Du ger mig sååå mycket! Du lever på ett sätt, ser omgivningen på ett sätt som är ganska unikt. Normalt måste man som människa nästan ha drabbats av allvarlig sjukdom eller annat trauma innan “polletten” trillar ner. “Leva i nuet o njuta av stunden, Carpe Diem” osv har blivit lite vårdslöst användbara uttryck nu på sista tiden. Få kan “fånga stunden anser jag. Men efter att ha läst Dina bloggar, exempelvis när du lägger handen mot tallen o känner gemenskap med omgivningen så att tårarna trillar,,, ja, då vet jag att Du är en god människa som verkligen vet vad du känner för stunden och i livet. Jag vet oxå vad du skrivit till mig tidigare. Jag läser detta ibland vilket ger mig styrka. Konstigt!? Nej, medmänskligt på ett sätt som ingen annan i min närhet förstår. Jag e trött på att höra alla förslag på fortsatt behandling osv,, de e mitt liv men ingen tycks förstå,, mer än du!
    Tack o varm kram (Gör det som känns rätt för Dig!)

  3. Lisa says:

    Blir så glad att du är kvar ett tag igen!!
    Som Johan skriver så berör du ju med dina ord 🙂

    Ang Damen, du kanske måste kolla tänderna? Kanske någon tand som krånglar så hon inte kan tugga ordentligt. Hoppas det bättrar på sig!
    Jag hade en häst en gång som aldrig la på sig, tunn som en sticka men hon fick fri tillgång till lusern och då blev det lite hull på henne. Men det är rätt hårt så du får kanske blöta det lite åt henne om du ska fodra med det 🙂

    Kram och klapp till Damen 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s