Det här med att blogga, för 18745:e gången, typ..

trollSka jag fortsätta blogga? Ska jag lägga ner den? Ta en paus? Hmmm… inte vet jag. Häromdagen blev jag påhoppad i kommentatorsfältet i en blogg som jag läser regelbundet. Jag hade skrivit en – som jag tyckte – vänlig och omtänksam kommentar till bloggaren som jag inte känner privat, men har kommit att tycka mycket om. Min kommentar blev attackerad av någon “anonym”, som ju oftast är fallet. Jag blev utskälld och beskylld för det ena och det andra – saker som är totalt främmande för mig. Jag vet att det förekommer så kallade “troll” på nätet, taskmörtar som mest tar chansen att sprida dynga och dålig energi omkring sig, men jag har aldrig förut råkat ut för någon. Inte så kul. Inte så livsfarligt heller, men tillräckligt för att jag skulle börja fundera på om det verkligen är smart eller lämpligt att figurera på nätet med en relativt uppriktig och öppen blogg där man “avslöjar” ganska så mycket om sig själv. Och att skriva kommentarer till människor som man egentligen inte känner, som andra kan läsa och ge sig på. Är det vettigt? Har det något syfte, egentligen?

Jag har alltid tänkt att ju genomskinligare man är, desto mindre sårbar är man. Det finns inte mycket som någon annan kan komma på en med, för det mesta är redan ute i ljuset. Och jag har också varit naiv och godtrogen nog att tänka att om man själv befinner sig på det godas planhalva, så är det just sådana människor man kommer att möta. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Och en sak är säker; ska jag ha en blogg så måste det vara en öppen och personlig blogg för något annat skulle inte funka för mig.

Jag märker också att bloggen har förändrat mitt sätt att tänka lite grann. Den heter ju “idagtänkerjagpå”, men dilemmat har blivit att jag ofta formulerar blogginlägg istället för att just tänka. Själva reflekterande omvandlas till schyssta bloggformuleringar.  Häromdagen till exempel var jag i en skog. Jag kände en stor längtan efter att få vara i natur, i skog, och när jag lade handen mot en tall började tårarna rinna just för att det var så skönt att känna att jag var en del av naturen, av allt. Av det stora hela. Ofta när jag kommer ut i skogen känner jag att jag har kommit hem, därav tårarna. Och medan jag stod där och kände mig ihopkopplad med den där tallen, kände dess energi strömma igenom mig, så började en kylig och intellektuell del av hjärnan att formulera meningar till bloggen och väga för och emot vad jag borde och inte borde ha med i inlägget. Och på så vis skapas distans mellan mig själv och min upplevelse. Är det vettigt? Har det något syfte?

Och inte bara det, det finns andra faktorer också. Som att man genom att blogga om sitt liv målar in sig i ett hörn, skapar en image av sig själv och sitt liv som det är svårt att skaka av sig och inte känna att man måste leva upp till hela tiden. Och att vissa av ens mindre smickrande egenskaper får näring; bekräftelsebehov och fåfänga till exempel. Jag borde nog tacka “anonym” för att han eller hon (förmodligen hon) har fått mig att börja tänka på vad som är mitt syfte med att blogga. Och om det är vettigt. Egentligen.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

7 Responses to Det här med att blogga, för 18745:e gången, typ..

  1. moonshinesister says:

    Åh, fy vad trist sånt är! Precis som i det verkliga livet undviker jag platser och människor som tar min egergi och gör mig ledsen. Att andra sårar en kommer man att råka ut för överallt och jag vill inte låta mig styras av andra. Jag vet också att jag ena dagen skulle bli ledsen av vissa kommentarer medan jag klarar det bättre dagar när jag har tjockare skinn. Jag hoppas att du inte bestämmer dig för att sluta att skriva. Då har hon/han vunnit.

  2. eva says:

    Hey you babe!!!!
    keep on blogging. I just say…och på ett lite småberusat sätt där jag ligger på schäslongen efter en fin amarone på självaste bemärkelsedagen…
    jag vill låta cool, dunka lite styrka i ryggen på dig…men grejen är att jag skulle reagera exakt som du. bli så ledsen. vilja förklara mig. prata med den fege anonyme…
    men just leave it. fortsätt.
    och sluta inte blogga för den sakens skull, och sluta heller inte kommentera.
    aldrig på grund av en feg anonymis. aldrig.
    kram, och skål från schäslongen…

  3. annika says:

    Ja bloggvärlden är precis som resten av tillvaron. Allt finns. Gott och mindre gott. Jag har blivit påhoppad i min egen blogg där människor har trott sig veta att jag skriver om någon som jag inte alls skrivit om. Det är besynnerligt. Men en del av det hela. Det goda överväger, det får mig själv att fortsätta. Sedan har man svackor känner jag när man inte är lite på när det gäller skrivandet. Det där med att du formulerar dig i tanken, tja, det har jag också gjort ibland men tycker att det bara skärper min upplevelse. som om jag riktigt går in i den för att kunna beskriva den. Jag trivs här och hoppas på att du fortsätter. Kram och låt ingen komma innanför ditt skinn, det bestämmer du själv över!

  4. Miafia says:

    Ja jag hoppas verkligen att du fortsätter blogga för jag är ju här jämt o läser o njuter o blir så vansinnigt glad över dina kloka kommentarer hos mig!! Sårande människor dyker upp då o då tyvärr …. men det får man helt enkelt släppa o ignorera. Varför ska den/dom få bestämma över vad man ska tycka, tänka o skriva lixom?? Jag har fått lära mig att släppa energitjuvar …. blev på så sätt av med en god vän, men det bevisade bara att den vännen Inte var någon riktig vän. Dom negativa är ju inte värdiga dig ….. eller mig!!! Keep on sharing!!! Jag är ju allvarligt beroende av att få komma hit!! =0)

    Kramelikraaaam / Miafia =0)

  5. carinakinna says:

    Tack för alla bra och snälla ord. Det är ju inte “trollet” som är det stora problemet, han/hon blev bara den berömda “droppen”. Resten av tveksamheterna ligger hos mig själv.
    Gulliga är ni!
    Kram Carina

  6. CamillaL says:

    Såg faktiskt påhoppet (bloggvärlden är mindre än man tror!) och sådana troll får man ta med en nypa salt. Så ta en nypa salt, visa lite jävlar anamma och fortsätt skriv =D

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s