Ett post-julinlägg…

Ja, nu måste det väl till ett post-julinlägg så här på annandagen, eller? Hoppas alla har haft det bra. Som vanligt upplevde jag julen som världens race innan och sen säger det hick och så är det över, typ. Men mysigt är det. Och trevligt. Och jätteroligt att hela familjen var samlad. I morgon åker äldste sonen tillbaka till Norge och sitt liv där. Igår var han med mig till stallet, och allt enligt en nyfunnen tradition tog han sig en liten ridtur på min gamla häst. felix & caritsa2

Jag tycker det är så skönt att julen nuförtiden får vara just jul, och inget låtsasfirande att Jesus föddes, förutom för de aktivt kristna förstås. För oss andra handlar det ju trots allt om att vara tillsammans med sina närmaste, äta god mat och ge varandra presenter om man har lust med det. När jag växte upp var min storasyster marxistleninist och inte nog med att man skulle känna dåligt samvete över att man inte brydde sig så särskilt mycket om Jesus, dessutom blev jag itutad av henne hur fel det var att fira jul, vilket hyckleri det var, att man skulle känna skuld och dåligt samvete för dem som inte hade möjlighet att fira, att man skulle tänka på alla svältande barn osv.osv. Till råga på allt firade vi alltid jul med släktingar som vi inte kom så bra överens med så varenda julafton slutade i katastrof och elände, typ. Snacka om att julångesten satt som limmad i ryggmärgen länge, länge, men de senaste åren 7-8 åren när vi firar själva i min egen familj och bara gör precis det som vi vill göra så har jag äntligen börjat att kunna uppskatta julen riktigt mycket.

Dagarna före jul blev inte alls som förväntade. Ni kommer kanske ihåg mina inköps- och to do-listor. Glöm dem! Än en gång var det nån annan än jag som höll i spakarna. På lördagen när vi enligt planen skulle köpa gran och julklappar ringde yngste sonen från flickvännens hem och ville bli hämtad för han hade 40 graders feber. Hon bor långt ute i ingenstans och jag for iväg för att hämta honom i snöfallet. På hemvägen sa bilen “pang” och vägrade röra sig en enda meter till. Så där stod jag i nästan-snöstorm ute på vischan med en död bil, en son som skakade i feberfrossa bredvid mig och sambon hemma, utan möjlighet att hämta oss eftersom vi bara har en bil. Vad göra? Sådär dan före dan? Jag ringde en kompis till familjen. Han var i stan och handlade julklappar med sina barn men sa: “Jag kommer.” Vilken ängel! Så han kom och bogserade hem mig och sonen som tacksamt kröp till sängs, och skjutsade sen in sambon och mig till stan så vi kunde hyra oss en (svindyr) bil. Det tog tid att hitta en ledig hyrbil, och när allt äntligen var klart så var det för sent att sätta igång att handla. Så det var den dagen och den planeringen. Sambon och jag höll dock humöret uppe, vi fick till och med beröm av tjejen på biluthyrningen för att vi inte skällde vare sig på varandra eller på henne, trots den stressiga situationen. “-Ni är ju lugna och trevliga och till och med lite glada”, sa hon tacksamt.

Nästa dag blev ju något intensiv då det gällde att klara av allting som inte blev gjort på lördagen, plus att köpa all julmat och hyra en annan, billigare bil. Och till sist fick vi ihop julen så där som den ska vara. Till råga på allt införde vi en smärre revolution i hemmet, nämligen en plastgran! Det känns så sjukt att miljontals granar huggs ner för bara ett par veckor. Plastgranen kan man ju ha år ut och år in. Dessutom var den riktigt fin!

DSCN4227Och ikväll firar vi med tacos; sambons och min 28-årsdag och äldste sonens sista kväll hemma för den här gången. Snart är det nyår och sen blir det vår. And the beat goes on….

Plastgran från Biltema, tro det eller ej…

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Ett post-julinlägg…

  1. CamillaL says:

    Läste med intresse, empati och allt det där ända tills jag kom till PLASTGRANEN… från Biltema, hahhaha! (Sorry). Känner igen mig i det mesta du skriver, men inte just granen…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s