Klappat & klart, och så ett tack!

Av rubriken skulle man kunna tro att inlägget kommer att handla om att jag är färdig med mina julklappsinköp, men det kan ni ju glömma på en gång. Sån är inte jag! Eftersom jag i princip saknar förmåga att göra saker i förväg köper jag både julklappar och julmat dagen före julafton. Så är det bara, och att det är en ganska jäktig dag kan ni ju föreställa er. Och att jag varje år lovar mig själv att nästa år, då…. ja, det har ni väl redan räknat ut. Och aldrig blir det annorlunda. Så trött man kan bli på sig själv. Jag är dock sällan ensam i affärerna dan före dopparedan, så jag vet att jag är i gott sällskap:)

Nåja, nu skulle det ju inte handla om julklappar utan om en människa i min…ska vi säga bekantskapskrets, som är av det slaget att allt i hens (ja, nu tänker jag använda det ordet. Just nu känns det väldigt lämpligt och praktiskt att ta till det.) värld är klappat och klart. Färdigt. Och inget verkar kunna påverka hens världsordning. Vet allt, kan allt, klarar allt. Har ni stött på nån sån någon gång? Förstår ni vad för sorts människa jag menar? Allt är i stort sett perfekt, och om det nån gång ordas om något problem så är hen verkligen inte mottaglig för några råd eller någon hjälp utan har redan lösningen klar, och hen är inte beredd att vilja få några som helst insikter eller bredda sitt kunnande utifrån någon annans input. Hens sätt är det enda rätta, och hen släpper inte in någon eller något. Tror jag alltså, jag känner inte vederbörande särskilt väl, men det är det intryck jag har fått. Och jag tänker att vad tråkigt det måste vara att vara sådan. Vad mycket man måste missa! Och vilket enormt dåligt självförtroende det måste ligga i botten, eller?

Och så tänker jag förstås att vad kan jag lära mig utav det här? Jag märker ju att jag i kontakten med den här personen automatiskt hamnar i en känsla av underlägsenhet, och jag försätter mig själv i försvarsposition. Inte kul. Vi kommer förmodligen att ha en del med varandra att göra framöver, och jag känner att jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till vederbörande. Behöver hitta en väg in. Av erfarenhet vet jag att det sällan lönar sig att ge sig in i kamp med en sån person. Det resulterar oftast bara i en löjligt revirpinkande på sandlådenivå, och det bästa är oftast att låta dem hållas men det blir ju så himla tråkigt! Kanske är det bara en taktik för vederbörande att skydda sig på, och när vi väl lärt känna varandra bättre så kanske dörren öppnas lite mer på glänt. Man kan ju hoppas!

Jag vill också uttrycka ett tack till alla goa och uppmuntrande kommentarer jag får när det gäller bloggen! Det är roligt att skriva, och extra super-duperroligt blir det när jag vet att ni läser och uppskattar mina ord. Så, Tack!!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s