Bara en dag…

Eller “bara” förresten. Så ska man väl inte säga. Varje dag är unik, en gåva, och ibland känns det så också bland alla jämngråa vardagsdagar. Jag älskar mina lediga dagar så här mitt i veckan. Varannan vecka är jag ledig onsdag och fredag, och så är jag ledig var fjärde tisdag. Tack och lov, de är mina andningspauser, dagar då jag för det mesta är hemma och chillar som ungarna säger. Månar om mig själv lite grann, röjer undan lite hushålls- och kontorsplikter, umgås med sambon.

Jag skulle få en massagebehandling av kollegan R. idag men den blev inställd så istället tog sambon och jag en härlig förmiddagspromenad i solskenet. Gillar att fälten är så himla gröna fortfarande, för min del får gärna hela vintern vara så här. Sen åkte jag till stallet, och på vägen dit passerade jag en sån vacker skog så jag blev tvungen att stanna bilen och promenera en sväng. Jag älskar att vara i skog och saknar min egen skog så jättemycket. Den som de gjorde ett kalhygge av. Men jag är ändå tacksam att den fick stå kvar medan jag fortfarande var mitt inne i min process som bestod av att göra upp med och släppa taget om så mycket som möjligt av det gamla. Skogen där jag växte upp spelade en sån viktig roll i allt det, och hade den förstörts mitt i vet jag inte hur det hade blivit. Men jag hann bli klar, eller så klar som man blir. Sen tog de den. Fan.

I alla fall, efter skogspromenaden åkte jag vidare till stallet. Mockade och lade ut lunch-hö till gänget. Caritsa gick allra längst bort i den enorma hagen tillsammans med Almando, sin nya kompis, och brydde sig inte ens om att komma. Så bra att hon har en egen vän nu och inte behöver bry sig om surtanterna mer. Jag ser att hon trivs, att hon är glad. Och då blir jag glad, och trivs. Så nu blir vi nog kvar där, och det känns skönt. Och VÄLDIGT skönt att slippa allt slit med att ha hästar här hemma, det måste jag erkänna. Trots allt. Tror faktiskt att jag har lyckats släppa taget…

Ja, sen var det lunch hemma, röja lite bland papperen på kontoret, lyssna på bra musik, läsa bloggar, sticka, läsa. Och nu väntar jag snart hem sambon så att vi kan äta middag ihop med yngste sonen som också har haft en ledig chill-dag idag. En guld-dag. Så bra livet är. Så enkelt och skönt.

I morgon ska jag till vårdcentralen. Det ska bli en upplevelse, det känns som om jag ska dit på studiebesök eller nåt.