Dagarna springer…

Redan söndag och flera dagar sedan senaste blogginlägget. Sicken förslappad typ jag är. Dags för en lägesuppdatering:

Caritsa: Tja, vi måste vänja oss både hon och jag, det är en sak som är säker. Det är ett bra stall med bra människor och de tar god hand om henne, men… Jag håller på och längtar ihjäl mig efter henne. Saknar att inte kunna se henne i hagen hela tiden, blir orolig när jag inte kan “kolla läget”. Och hon är liksom mentalt avstängd när jag åker dit och hälsar på. Hon har små bestämda rynkor kring munnen som är ett tecken på att hon inte är riktigt nöjd med situationen. Hon är misstänksamt lugn, det känns som om hon har gått in i sig själv och stängt igen dörren om ni förstår vad jag menar. Och jag går med en konstant oro i kroppen. Den sitter nånstans mellan magen och hjärtat och känns obehaglig, det liksom fladdrar i mig hela tiden. Jag vet inte om det är min egen oro, eller om jag plockar upp den från henne. Tramsigt, kanske någon tycker. Herregud det är ju bara en HÄST men när man levt så tajt ihop som vi har gjort i 25 år så blir det som vilken relation som helst. Även om den ena parten råkar vara en häst. Så jag har bestämt mig för att annonsera efter inackordering igen, och dyker det upp någon hästkompis så tar jag nog hem min vän igen för det här känns inte riktigt bra…

Helgen: I går kväll var vi hemma hos yngste sonens flickväns föräldrar. Det var första gången vi träffades och vi hade en jättetrevlig kväll. Ungdomarna lagade mat åt oss: Vegetarisk lasagne med sallad och blåbärspaj med vaniljglass till efterrätt. De gemensamma beröringspunkterna var många och samtalsämnena likaså. Kvällen sprang iväg och när vi skildes åt var vi eniga om att ses snart igen. Kul! Och som av en händelse inföll den här kvällen just på ungdomarnas 10-månadersjubileum.

Och idag har vi faktiskt tagit fram massor med möbler och grejor från loge och uthus, tvättat av dem, polerat och smörjt, putsat och lagat (ja Lisa, det tog betydligt mer än en timme…;)) så nu börjar vi bli redo för värderingsmannens besök.

Och vad tänker jag på förutom Caritsa då? Jo, att man mår tusan så mycket bättre av att faktiskt ta tag i och göra än att bara oroa sig och deppa. Som om det vore nån sorts ny tanke, nåt revolutionerande. Men man glömmer mellan varven hur det egentligen hänger ihop allting, och så får man sig en påminnelse. Tur det. Nu ska jag gå och laga mat.

 

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Dagarna springer…

  1. Lisa says:

    Tack för skrattet!! Om det där med *en timma* 😀

    Åhh, lilla Caritsa och du!! Jag tycker du gör rätt att leta en ny inackordering, står hon med *missnöjesrynkor* så är det nog bättre för DIG och henne att du får släpa vatten i snön i alla fall!!
    Man ska lita på sin magkänsla men det vet du ju!!

    KRAM!! och Stor klapp till Damen 🙂

  2. Cirkus Sunde says:

    Tack för ännu ett härligt blogg innlägg, Carina. Ja men ALLA relationer är viktiga. Tycker oxå det låter bra att ta hem din hästvän :). Inspirerande med allt fixande i hemmet, nu fick jag lust att putsa allt trä med bivax. ps jag har blivit en ny cirkus 🙂 / karin

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s