Och vem var det som sa att småbarnstiden var över?

Jag menar, där går jag i lugn och ro och klipper gräset i går och så hör jag plötsligt ett: “Mamma! Titta, mamma!” Och när jag vänder mig om har äldste sonen klättrat högst upp i björken. Så där som han gjorde förr, när både han och björken var ungefär hälften så stora som de är nu…

Ser ni honom? Den där lilla pricken högt där uppe? Och vad gör man då som mamma? Jo, man trycker på sig hörselskydden igen, vänder ryggen till och fortsätter klippa gräset för att slippa både höra och se när han ramlar ner och slår ihjäl sig.

Men ner kom han som han skulle, och vi kunde andas ut. För den här gången. Så där har han alltid hållit på, hoppat, klättrat. Orädd och våghalsig, utmanande både sina egna gränser och sina föräldrars nerver.  Reservsonen M som är på besök igen utbrister i ett ögonblick av klarsyn: “Fasen, vad frustrerande det måste vara att vara förälder, egentligen.” Jo du.

Och det blev en sån där supermysig eftermiddag och kväll. Äldste sonen fyllde år i måndags, men eftersom alla jobbade då så firade vi honom i går istället. Och alla var ute i trädgården och grejade lite tillsammans, det åts tårta och tacos och jag mår som alltid som allra bäst när vi är samlade allihop och jag får vara omgiven av min lilla flock.

Och Caritsa fick sin beskärda del av njutningen i form av att bli kliad, vilket är hennes absoluta höjdare så här i sommartid med alla knott och mygg:

 

 

 

 

 

När klistunden så var över tog vi en stund för att begrunda livet.

Är vi inte lite lika, så säg? Samma ansiktsuttryck. Tänk att vi har hängt ihop i 25 år nu! Det är ju helt sanslöst, egentligen.

 

 

 

Och sommarkvällen blev så där magisk och gyllene som det blir ibland, när precis allting är vackert och man bara njuter över att få finnas till.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Och vem var det som sa att småbarnstiden var över?

  1. Lisa says:

    *förbaskade unge* hahaha jag förstår precis hur du kände!! Fast härligt att han fortsätter sitt ‘lekande’ 😀

    Åhh ljuvliga damen, så härligt att få bli så kliad!!! Och SÅ roligt att få se dej Carina 🙂

    Klapp o kli till damen och kramen till dej 🙂

  2. Mia says:

    Fina bilder Carina! Läst ifatt dina senaste blogginlägg, så nu känner jag mig uppdaterad på läget. OCH påfylld och inspirerad av dina, som vanligt, kloka reflektioner.
    Allt gott, kram
    Mia

  3. CamillaL says:

    Åh, vilka underbara hästbilder!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s