Dessa projekt…

Det är alltid likadant, och aldrig lär vi oss sambon och jag. Det börjar med att han eller jag säger typ: “Kolla, det där skulle man behöva göra nånting åt”, eller “Ska vi inte ta och sätta igång med…”. Och vi är båda två fullkomligt övertygade om att det – vad det nu är – kommer att ta max en timme eller två… Och hej, vad vi bedrar oss. Varenda gång.

Ett exempel: På vår gård finns en liten bykstuga, alltså ett hus man tvättade kläder i förr. Utanför rinner en liten bäck, och det var där mor i huset (förmodar jag) sköljde kläderna. Inne i bykstugan värmde man vatten i en stor järngryta med hjälp av en eldstad. Nuförtiden använder vi stugan som förråd. En dag sa sambon: “Jag måste nog byta ut några av tegelpannorna på taket på bykstugan, de ser lite dåliga ut.” Ett entimmesjobb, kunde man tro.

Men när han började lyfta på tegelpannorna var det katastrof under, och det slutade naturligtvis med att vi bytte hela taket, läktade om och på med nygamla tegelpannor. Och sen måste han naturligtvis mura om skorstenen och sätta upp nya vindskivor och ny nockplåt. Och när nu taket blev så himla fint såg resten av stugan ut som skrutt, så det var bara att sätta igång att måla. Och sen ville han gjuta om golvet inne i stugan, för det hade spruckit. Så vi tömde den och passade på att sortera ut en massa saker att slänga. Ett halvår senare var bykstugan klar, för vintern hann komma emellan. Nåja, fin blev den i alla fall.

Och idag var det dags igen. Vi vet ju fortfarande inte om vi ska flytta eller inte i höst, så vi lever som om vi ska det. Alltså är det en massa saker vi behöver göra oss av med, och jag fick den goda idén att gå ut på logen och plocka fram sånt som vi kanske kan sälja på Blocket. – “Vi tar fram allt och spolar av med slangen, sen fotar vi och slänger upp sk–en på nätet,”sa jag glatt. Som om det vore gjort i en handvändning… Att jag aldrig lär mig. Kanske sambon lärt sig nåt, för han överlät det här projektet med varm hand till mig och ägnade sig i stället åt att måla. Det som står på logen är nämligen väldigt dammigt, nerbajsat av svalor och allmänt äckligt. Och efter att ha släpat fram och rengjort fyra gamla cyklar och två diskbänkar var både jag och dagen slut. Det är ju ett ganska stort antal saker kvar, kan jag tala om. Men men, vi får väl ta lite i taget.

Den här cykeln var extra rolig att återse. Det är inte bara en cykel, förstår ni, utan också en låtsashäst som heter Turf. När jag var sisådär tio år var den det närmaste jag kom att ha en egen häst. Man tager vad man haver…

Nån som vill ha en diskbänk?

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Dessa projekt…

  1. Lisa says:

    Hahaha, du bjuder då på igenkännandets skratt!! 😀
    När lär man sig att det INTE tar typ en timma??!!
    Nu slutar ju snart eran gård att vara fullständigt i ordning och fint så då kan ni väl inte flytta 😉

    Klappen till damen och kramen till dig 😀

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s