Vi är så himla retro, och så lite dramatik i naturen

Yngste sonen har ju varit iväg på Peace & Lovefestivalen i Borlänge med sin flickvän. De fick låna med sig vårt tält, och ok, det är inte nytt precis men ändå….

När de hade satt upp tältet (mitt i natten i spöregn) så samlades folk omkring dem och fnissade och sa: “Kolla vilket litet gulligt retrotält, så jäkla 90-tal!”

Hmpf, tänkte jag lite förnärmat när han berättade det. 90-tal, pyttsan heller. Här snackar vi mitten av 80-talet. Och som sagt, ett alldeles utmärkt tält är det. Så det så!

Både sambon och jag hatar den slit- och slängmentaliteten som råder just nu. Det skulle aldrig falla oss in att slänga nåt som det inte är nåt fel på. Skänka till Myrorna eller Erikshjälpen är ju helt ok, men när det blir billigare att köpa nytt än att laga, då är det något som är väldigt fel. När grejorna tillverkas med inbyggd “trötthet” (det heter faktiskt så, vi såg ett program på tv nyligen om det här) så att de bara har en viss livslängd, så är det ett makalöst cyniskt sätt att resonera, när så många i världen har så otroligt lite, och vi bara ska slänga bort det som tillverkats för skitlöner i fattiga länder….Grrrr…

Som tur är är sambon en riktig kuckelimuck-gubbe som kan laga och fixa till det mesta. Sen må man fnissa och kalla våra saker retro, men vadå – det är faktiskt inne med retro. Dessutom gillar jag när grejorna är gamla, man får ett helt annat förhållande till dem än när de är nya, och de blir liksom personliga. Tycker jag.

Och så skulle jag fylla på mer vatten i hästarnas vattenkar, och där låg en halvstor fågelunge och plaskade. Jag fiskade raskt upp den förstås, den skakade av köld men torkade snart i solskenet och när jag petade lite på den gav den till ett förnärmat “tjipp” och hoppade-flög iväg. Jag hoppas att den hittade sina föräldrar och att den inte blev middag åt nån av de här två gynnarna:

Två främmande katter som plötsligt dykt upp och bestämt sig för att de bor i vår trädgård. Honan är så liten och tunn och hanen ser ut som en norsk skogskatt.

Båda är jätteskygga så det går absolut inte att komma nära och kolla om de har någon öronmärkning. Jag önskar att folk kunde ha lite bättre ordning på sina katter, och att katter hade lika hög status som hundar.

Det börjar likna Animal Farm hemma hos oss; katter, grävlingar, halvdränkta fågelungar, några rådjur sprang genom trädgården tidigare idag och häromdagen stod det en räv på vägen och tittade på oss. Och så hästarna förstås.

I alla fall är det skönt att det äntligen har blivit sommar, och vi njuter i fulla drag (och klipper gräs).