Lugnet efter stormen, smala modeller och den inre polisen…

Jaha, så var fotograferingen avklarad. Och solen sken på vår lilla stuga och fotografen var trevlig och fotade hejvilt. Han verkade bli lite förälskad i vårt hus, och tog en massa bilder på våra vackra ytterdörrar och på de gamla dörrhandtagen inne i huset. Och som det piffades och stajlades, inget onödigt fick vara framme. Det ska verkligen bli spännande att se när (och om!) vi nånsin hittar alla saker vi stuvade undan. Mina läsglasögon till exempel, letade jag efter länge och väl och hittade dem så småningom under(!) ett stort skåp i vardagsrummet tillsammans med telefonerna, en massa sladdar till tv:n och sambons mobiltelefon…. I morgon kommer vi att kunna se bilderna på nätet. Så himla spännande!

När han hade åkt kollapsade de tre fjärdedelar av familjen som var hemma, stackars yngste sonen var i skolan och fick knoga på. Vi andra sov i flera timmar. De senaste dagarna har varit – milt uttryckt – en smula intensiva…

En annan sak: För ett tag sen skrev jag ett inlägg apropå debatten om Minimodeller i tv, som handlade mer om det sjuka skönhetsidealet som råder. Du kan läsa inlägget här: https://idagtankerjagpa.wordpress.com/2012/01/23/768/ Grejen är att det är så jättemånga som läser det inlägget, fortfarande. Man kan ju se sökord som folk använt, och det är “smala modeller”, “magra modeller” osv. Bara idag är det 108 views (vilket är mycket för min blogg) på just det inlägget, och det är folk från en massa olika länder som varit inne och läst. Nu funderar jag på ifall det är folk som, liksom jag, upprörs över de sjuka idealen och kraven som ställs på modellerna, eller ifall det är folk som tycker det är snyggt att se ut så här: 

Eller så här:

Jag hoppas ju på det förstnämnda, förstås. Kanske använder man mitt inlägg som inspiration för en motrörelse till de stora modellföretagen som styr och ställer. Jag hoppas verkligen det. Och så kan jag inte låta bli att tänka på hur konstiga ideal har tvingat fram rent absurda åtgärder, i alla tider och alla kulturer. Halsringar i Afrika: 

Kinesiskornas fötter: Och getingmidjan, som krävde att man opererade bort de nedersta revbenen:

Och alltid är det vi tjejer och kvinnor som ska hålla på och göra våld på oss för att leva upp till tidens ideal. Ledsamt, tycker jag.

Och så var det det där med den inre polisen också. Långt och spretigt inlägg, detta… När besiktningsmannen skulle komma kändes det ju som att gå till tandläkaren ungefär, man undrade vad han skulle hitta för elände. Alltså förutsätter man att det ska gå åt helvete, typ. Liknande känslor dyker upp när jag nu om några dagar ska åka till revisorn med förra årets bokföring för bokslut och deklaration för både sambons och mitt företag. Det är alltid ångest, alltid en känsla av att vad kommer hon att hitta för felaktigheter? Vad har jag gjort för idiotiska misstag tro? För inte kan det vara ok, eller? Inte har jag väl varit duktig och gjort allt som jag ska? Naturligtvis inte, slå sig själv i huvudet ska man göra. Usel och dålig är man. Vad kommer den skiten ifrån? Varför är man sådan? Nej, skärpning! Det kommer att gå jättebra, alla siffror är säkert korrekta, och jag ska sätta handklovar på min inre polis och förpassa honom till finkan, så det så!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Lugnet efter stormen, smala modeller och den inre polisen…

  1. CamillaL says:

    När det gäller skönhetsidealen så håller jag fullständigt med dig! Men, tyvärr, tror jag att de som googlar på “smala modeller” gör det för att hitta inspiration. Bloggvärlden är full av unga tjejer som ger varandra tips på olika dieter för att bli så smal som möjligt (proana-bloggar)!

  2. enaningomyoga says:

    Oj, här var det många trådar. Först – modellerna ser riktigt undernärda och sjuka ut. Det är en sjuk bransch som kan få människor att göra sådant våld på sig, ingen ser ut så “naturlig”. Att vara smal i sig själv är något helt annat. Bra inlägg!
    Huset vill jag också se i bild! Låter fantastiskt fint.
    Bokföringen – jag förstår dig, får också en klump i magen och har undrat var den kommer ifrån. Jag redovisar ju minsta lilla kvitto! Kanske har vi någon slags jante i oss där? Att vi nog egentligen inte kan det vi gör… Kram och lycka till med huset!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s