En o-dag och meningen med lantlivet…

Igår var en o-dag, en sån där dag man lika gärna kan vara utan. Vaknade halv sex med sprängande värk i huvud och nacke. Så var det dags igen… Gick upp och tog en ipren, lyckades hålla den  nere i ca 20 minuter innan den kom upp i retur. Tydligen hade den ändå hunnit göra viss nytta, för jag kunde somna om och sov till klockan ett (!). Resten av dagen tillbringades i sängen/soffan, hängig, ont, trött, frusen. En o-dag. Men det är okej, för jag vet att nästa dag är jag frisk igen. Det är bara min kropp som tar time-out, eftersom jag inte är smart nog att göra det utan att kroppen slår undan benen på mig. Och som alltid i det här läget tänker jag på alla dem som har mer eller mindre ständig värk, eller som har svåra sjukdomar med deppiga prognoser… Jag är så glad och tacksam över min vanligtvis friska och starka kropp att jag står ut med att den knockar mig ibland när jag behöver ta en paus. Så var det med det.

Idag var en ny dag, jag mådde bra igen och solen sken. Medan jag låg däckad igår passade sambon på att med hjälp av gräsklipparen attackera den delen av trädgården som vi aldrig brytt oss om att försöka tämja. Den har fått vara vild och vacker, eller i alla fall vild… När jag kvicknade till framåt kvällen förevisade han stolt resultatet – så numera har vi alltså en halv gång till så mycket gräs att klippa. Tack för det, älskling! Men, jag måste hålla med om att det blev väldigt snyggt, och säkert jättebra inför en eventuell försäljning.

Någon kilometer från oss finns ett hus som byggdes för ca 5 år sen. En enplansvilla, supermodern med inglasat uterum, pool och en pytteliten gräsmatta. Bara det. Och när vi åker förbi brukar jag fnysa lite föraktfullt och tänka: “Varför i jösse namn bry sig om att bo på landet när de inte ens har några uthus, ingen riktig trädgård, inga djur. De kunde ju precis lika gärna bo i stan.”

De som bor där är ett par i 35-årsåldern. När de nån gång klipper sin pyttelilla gräsmatta lånar de sin grannes åkgräsklippare, och jag går nästan upp i limningen över denna makalösa höjd av slöhet. Idag har sambon och jag ägnat oss åt gräsklippning (för hand), vi har sågat ner döda grenar, räfsat, eldat osv, osv. När sena eftermiddagen kom var vi genomsvettiga, hår och kläder stank av rök och varenda muskel kved. Äldste sonen ringde och ville bli hämtad vid bussen. När jag passerade huset jag nämnde ovan låg hon i en solstol vid poolen iklädd bikini och läste en bok. Han satt i skuggan och skrev på sin laptop. Och jag kände: Fy fan, vad de har rätt! Vad är det för självplågaraktigt lutherskt tänkande jag ägnar mig åt? Varför inte njuta lite mer av tillvaron? Varför måste livet hela tiden gå ut på att streta, kämpa, slita och arbeta??? Det är inte undra på att kroppen måste sätta stopp ibland…

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to En o-dag och meningen med lantlivet…

  1. Miafia says:

    Ja men preciis så där kände jag åxå …. “Varför måste livet hela tiden gå ut på att streta, kämpa, slita och arbeta??? Det är inte undra på att kroppen måste sätta stopp ibland” … min kropp eller hm knopp sa stopp. Gick i väggen ordentligt o kämpar med att bli “normal” o frisk igen. Nu sitter vi i ett radhus utan gräsmatta med trädäck, balkong o lagom med blommor o växter att sköta. Swimmingpool??? Nja hm en liten liten plaskdam i plast hehe. Fast bikinin skiter jag nog i …. känns inte lika trevligt längre hehe. Ja aa du jag känner att vi gjort helt rätt. Trivs så bra här i utkanten av storstan, det är otroligt nära till naturen, lagom med trevliga grannar o man rår sig själv lixom. Känner mig så befriad, märks tydligt nu när vi städar ur på gården. Känner inte att jag gjort fel eller ångrar mig …. helt klart tvärt om när jag ser allt som ligger efter, behovet av målafärg, stora gräsmattor, ogräsrika blomlister, dåliga tak osv osv osv …..

    Väldigt kul o få läsa här hos dig … me like!!!
    Ha det gott nu o Kramelikraaaaam / Marie =0)

  2. CamillaL says:

    Du var ju själv inne på det här med friskvård istället för sjukvård för ett tag sedan, det var klokt sagt – lyssna på dig själv!

  3. HAHAHA vad go du är Carina. Haha så skönt att du irriterar dig över dessa lata människor. Men jag förstår att du tyckte det såg skönt ut med en god bok i en vilstol. Haha. Skrattade gott när jag läser dina tankar. Må väl och ha det så bra. Kramar Sofia

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s