Rymdens svarta hål…

Utan att avslöja alltför många detaljer kan jag ändå berätta att gårdagens telefonsamtal med Sammys matte får mig att tänka på att vissa människor är som rymdens svarta hål. De liksom suger åt sig allt elände som finns, och håller man inte i sig riktigt ordentligt så sugs man in i deras malström av elände och negativ energi…brrrr…

Och då börjar jag osökt att tänka på hur olika vi människor är, hur olika uppfattning vi har om saker och ting. Jag har ett sånt bra exempel på det:

För många år sen masserade jag varje månad personalen på ett äldreboende. Just det året var sommaren av det regnigare slaget, de soliga dagarna var lätt räknade på ena handens fingrar, typ. Jag frågade några av mina kunder hur de haft det på sin semester, och en svarade: “Det var hemskt. Hela semestern regnade bort, och nu är det ett helt år till nästa. Jag förstår inte varför man ska straffas på det här sättet. Vad har jag gjort för ont, tro?” Medan en annan svarade: “Det var så skönt att vara ledig. Visst regnade det mycket, men oj vad svamp vi hittade. Har man bara rätt kläder på sig så gör det ju inte så mycket om det regnar. Och så mycket vi fick gjort inomhus också. Och några dagar var det ju sol, då passade vi på att bada.”

Två människor, samma semesterperiod, två helt olika uppfattningar. Ska vi gissa vilken av kvinnorna som mådde bäst?

Ingen av oss åker räkmacka genom livet. Elände och problem får vi alla vår beskärda del av. En del mer än andra, tycks det. Och det kan vi inte göra så mycket åt, men det vi faktiskt kan påverka är vår inställning till det som händer oss. Visst är det lätt och lite skönt att åka in i gnällfällan en stund, att få tycka riktigt synd om sig själv, frossa i eländet. Och ibland behöver man verkligen få gnälla av sig lite. Men grejen är att inte fastna där!

Om man – istället för att tycka att allt är någon annans fel, man själv är drabbad, ett offer, inget tar man själv ansvar för – kan försöka se att det som händer kanske bringar nåt bra i slutändan, kanske ger erfarenheter och möjlighet att utveckla egenskaper som man kommer att ha nytta av, så är det ju i alla fall någon mening med det som sker. Vi har makten och möjligheten att skapa mening. Eller så får man ibland bara inse att “shit happends”.

Eller så stannar vi kvar i gnällfällan, offertänkandet, de negativa energierna och blir – som (vågar jag påstå) Sammys matte – ett svart hål…..

Nu kanske ni undrar om jag själv lever som jag lär… Vilken mening försöker jag se i mötet med en sådan här människa? Tja, jag skulle ju kunna tänka “Vad har jag gjort för att förtjäna att få in en sån här människa i mitt liv med alla problem som det för med sig?” Men jag försöker tänka att jag får träna mig på att plocka fram min ilska, nåt som jag har jättesvårt för. Och jag får träna mig på att skälla på någon. Det är inget roligt alls, men jag inser att det är något jag behöver bli bättre på; att kräva min rätt, att inte alltid ta hänsyn till alla andra i första hand, att jag också har rätt att bli förbannad och fräsa ifrån. Så, tack som fan, Sammys matte!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Rymdens svarta hål…

  1. Mia says:

    Har sagt det förr, du är så himla klok! Din reflektion över den regniga sommaren är klockren, tyvärr så känner jag igen mig…. Lycka till med Din ilska, jag ska också träna på att bli arg, då ska jag tänka på Dig.
    Kram
    // Mia

  2. CamillaL says:

    Kloka tankar! “Det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det!” Vissa väljer offerrollen och lägger sin energi på att gnälla och klaga istället för att göra ngt åt eventuella problem, medan andra har en förmåga att tänka positivt även i svåra situationer. “Offrena” är ofta energitjuvar som lägger delar av sina bördor på omgivningen och delar ut portioner av “dåligt samvete” till alla som råkar finnas i närheten.
    Ja, nu hamnade jag visst också i gnällfällan – gnäller över att folk gnäller =D
    Och arg kan jag också bli, sätter ner foten och ryter till då och då!

    • carinakinna says:

      Kloka tankar tillbaks, Camilla. Viktigt att akta sig för energitjuvarna, att lära sig att känna igen dem. Och att känna igen dem som absolut inte vill ta emot ens hjälp, utan bara vill vara kvar i sitt elände. Bra, att du ryter ibland. Jag lär mig jag också:) Grrrrrr!!
      Carina

  3. enaningomyoga says:

    Puh! Jag har haft alldeles för lätt att bli arg 🙂 Men nu för tiden blir jag nästan aldrig arg. Så när ilskan dyker upp vill jag nästan hänge mig åt den. Det är också en fallgrop.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s