Ett par smolk i glädjebägaren…

I kväll när jag gick ut till stallet satt en koltrast i ett träd och sjöng så där vackert som bara de kan. Det vemodiga flöjtandet som är en sådan stark symbol för våren…

Stallsäsongen börjar sakta med säkert gå mot sitt slut för de här gången. Om våren blir varm och lagom regnig så att gräset växer riktigt rejält kan vi säkert släppa dem på bete redan i början av maj. Det blir skönt både för mig och hästarna. Även om den här vintern har varit skonsam på alla sätt o vis kommer det bli härligt att slippa gå upp tidigt varenda dag, mocka och allt det där andra som hör hästägandet till.

Ett par smolk har dock dykt upp i gödselfabrikens glädjebägare. Caritsas ben är sämre. Hon är så stel när hon går ut på morgonen så det är sorgligt att se. Sammy brallade loss i glädjeyra i morse, det var bocksprång och full galopp runt hagen, men Caritsa stod bara och tittade på. Det var förskräckligt sorgligt. Det är nog dags att ta ut veterinären igen för en ny bedömning…

Det andra smolket är att Sammys ägare inte betalar sin stallhyra. Nästa månadsskifte blir det tredje månaden hon ligger efter. Jag har pratat med henne förstås, och hon väntar tydligen på pengar från Försäkringskassan. Frågan är bara hur länge jag ska vara snäll och tålmodig och vänta… Så det känns trist. Kommer det inga pengar den här veckan heller får jag skicka en påminnelse med post och hota med inkasso. Usch! Jäkla skit, det finns inget värre än att hålla på och tjata om pengar.

För övrigt är läget under kontroll. Trött har jag varit, men det kanske är våren eller nån liten krasslighet på gång. Nästa vecka kommer min holländska syrra och hälsar på några dagar. Vi har tre översättningsuppdrag att göra plus att vi kämpar på med att göra färdigt på övervåningen. Ja just det, och så masserar jag ju också förstås. Hmm, det kanske inte är så konstigt att man blir lite trött ibland. Det vore inte helt fel med semester snart… Men vårsolen lyser varmt o skönt, fälten börjar bli ljusgröna och  – som sagt – koltrasten sjunger för oss i skymningen. Rätt härligt, faktiskt!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s