Antingen gör man det, eller så gör man det inte….

På sistone har jag tänkt mycket på förändringar; de man vill göra, de man tvingas göra, de man skulle vilja göra fast kanske inte vågar osv.

För rätt många år sen kom jag i kontakt med en kvinnlig veterinär. Hon skulle flytta till USA för att vidareutbilda sig och arbeta. Med sig skulle hon ha man, deras sex barn och åtta hästar. Dessutom hade de en stor gård här i Sverige som de först skulle avveckla och sälja.

Jag sa till henne: “Jag förstår inte att ni vågar. Att ni orkar. Hur ska det gå till? Hur ska ni lösa allting? Med alla hästar och alla barn?” Hon tittade på mig en liten stund och svarade: “Det är ju så här; antingen bestämmer man sig för att göra det och så gör man det, eller så bestämmer man sig för att inte göra det, och så gör man det inte.”

De där orden har stannat i mitt huvud, för det är ju precis så det är. Antingen gör man det – vad det nu är man har bestämt – eller så gör man det inte. Varken mer eller mindre.

Stående inför en förändring vill vi gärna ha både hängslen, livrem och säkerhetsbälte. Och gärna en fallskärm också. Vi vill ha alla lösningar klara, alla frågor besvarade, facit i hand. Men så fungerar det ju inte. Man får tänka: “Vad säger hjärtat? Var har vi hjärtat i den här frågan?” Och sen känna tillit för att allting ska lösa sig. Allting löser sig vartefter, allting faller på plats, allting blir som det ska. Tillit, tillit.

Man får ta sin älskling i handen och hoppa, helt enkelt. Utan fallskärm. Utan facit. Och hoppas på en mjuk landning.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Antingen gör man det, eller så gör man det inte….

  1. Miafia says:

    Jo det krävs allt mod för att våga hoppa!! Vi har just hoppat men inte riktigt landat ännu! Spännande är det o man vet inte riktigt var det ska sluta lixom. Men i hjärtat känns det helt rätt, o nya boendet fungerar jättebra, ska nog trivas. På onsdag blir det till att skriva köpekontrakt o det är en enorm befrielse att få slippa allt ansvar som en gammal gård innebär. Två boningshus o en massa gamla byggnader av olika slag som hela tiden kräver underhåll. Svärmor la inte så mycket pengar på underhåll utan tog pengarna med sig när hon flyttade. Alltså ser vi bara allt som måste göras o det ger för mycket stress. Mycket därför jag fick Utmattningssyndrom bla. Men nu är det till att färdas mot nya mål! Hoppa är som sagt både kul o spännande minsann! Ha det gott nu!
    Kramelikraaaam / Miafia (Marie) =0)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s