Om kungahuset och monarkin kan man ju tycka både det ena och det andra. Jag är som vanligt rätt kluven, tycker att det är förfärligt att de får kosta så himla mycket pengar, att det är en gammaldags och stelbent institution och jag förstår att de unga kungligheterna har svårt att hitta sin plats i livet och veta exakt vilket ben de ska stå på.
Samtidigt vet jag ju att de gör en massa representations- och välgörenhetsarbete både inom och utom landet, och det tror jag att de gör bra. Jag är inte så engagerad i frågan, bryr mig inte så särskilt mycket.
Men! Det är ju inte varje dag det föds en liten prins eller prinsessa i landet, så det vill jag och bloggen uppmärksamma. Och eftersom Victoria är den hon är, som klippt och skuren för sitt ämbete och tar det på största allvar, var det inte förvånande att hon arbetade in i det sista och sen pluppade ur sig en frisk och välskapt liten tjej.
Och faktiskt; när Daniel synbart rörd sa att “prinsessan mår fantastiskt bra” fick jag en klump i halsen och nästan en liten tår i ögonvrån. Se där! Ska man bli rojalist på gamla dar, kanske?
Hursomhelst, grattis Vickan. Snyggt jobbat! Och nu får skvallertidningarna något att sysselsätta sig med de närmaste 18-20 åren. Bara en sån sak…. 😉
idagtankerjagpa 
jag är också väldigt kluven. men som du så blev jag rörd imorse och glad!
Och här är en som INTE är kluven 😉 Rojalist så in i Norden så idag känns det ju nästan som om man blivit mormor 😉
Klappen till Caritsa, den glöms inte trots prinsessfödslar 😉
Härligt Lisa, grattis till “mormorskapet” 😉
Kram Carina
Tycker nog egentligen ungefär som du, men när Daniel pratar om känslor “all over the place” kan jag inte heller riktigt hålla mig från att släppa fram en liten tår. Om inte annat, så är man ju förälder och förstår DEN glädjen.
Kramar