Mörkt o ljust, mitt eget Antarktis och vad är det egentligen vi äter??

I går morse när jag vaknade var det så mörkt, så mörkt inom mig. Jag låg där och försökte hitta nån sorts mening med att leva överhuvud taget. Inte bara för mig själv, utan för alla. Hela mänskligheten. Varför, egentligen, stretar vi på som vi gör för att sedan dö? Varför? Så illa är det med mig, ibland. Så mörkt och tungt.

Lite senare satt jag i soffhörnet med min stickning, sambon stod i badrummet och körde sin Elvis-imitation (han är sååå bra på det!), och plötsligt kände jag hur värme och kärlek fyllde hjärtat och scenarbetarna inom mig satte igång med ett scen-byte. De svarta kulisserna rullades undan, ljusa strålkastare tändes, ljusa vackra kulisser kom in på scenen och voilà! Allt kändes bra igen. Så är det. Upp och ner. Ljust och mörkt. Ja, herregud så trött man kan bli på sig själv….

Hur som helst, det har ju varit rejält kallt några dagar, och jag fick en idé hur jag faktiskt kunde använda denna kyla till något praktiskt – nämligen att frosta av frysen som inte blivit avfrostad sen förra vintern, och som faktiskt uppvisade vissa likheter med Antarktis.  Jag förundrar mig över hur endast några graders temperaturförhöjning i världen ska kunna  smälta Antarktis istäcke som är ca 4,5 km tjockt och 14 000 000 km2 stort, medan jag fick ta till både kastruller med hett vatten samt hårtork för att smälta isen i vår frysbox. Men fint blev det, och alldeles isfritt till sist.

Jaha, och så skulle vi fika. Jag hade köpt en rulltårta med kanelkräm i. Det lät ju gott, men när vi öppnade paketet luktade det lösningsmedel! Riktigt illa! Jag läste innehållsdeklarationen, och jo då, det fanns lite socker, vetemjöl, vatten, och ägg, och till och med 1,5% kanel, men också glycerol, koksalt, natriumkarbonater och difostater, mono- och diglycerider, polyglycerolestrar, propylenglykol, natriumacetater, kaliumsorbat samt färgämne E150! Undra på att den kemikaliebomben luktade lösningsmedel. På förpackningen varnade man för spår av hasselnötter, och jag vet att för den som är allergisk mot nötter är det jättefarligt att komma i kontakt med minsta lilla spår, men för egen del kände jag att det fanns betydligt allvarligare saker att varna för när det gällde den här kakan…

Äldste sonen doppade ner näsan i plastpåsen vi lagt kakan i och utbrast: “Fy fan, det luktar ju som när man just öppnat en målarburk! Vad sägs om att baka själv, istället?” Helt rätt, i framtiden ska jag nog försöka undvika köpekakor så gott det går. Jag fattar inte varför man måste vräka i så mycket skräp.

Dessutom föll jag för frestelsen att köpa en påse skumgranar och hann äta flera stycken innan jag tittade på vad de innehöll: Gelatin från gris! Från gris!? Är det jag som är naiv och överkänslig, är det helt ok att ha i döda grisar i godis?? Och jag som är vegetarian och allt….yuk!!

Nöff-nöff…..

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

5 Responses to Mörkt o ljust, mitt eget Antarktis och vad är det egentligen vi äter??

  1. Olafur says:

    Ja det där med humöret är lurigt , ibland känns det som att man spelar en roll man har blivit tilldelat! Man kan faktiskt ändra på det bestämma sig att tänka på nytt välja kärlek istället för rädsla o olust.
    När det kjommer till godis så har jag gått över till chokolad när jag är godissugen men det blir mindre allt eftersom tandläkaren härjar mer o mer.
    Olafur

  2. Grammis says:

    Ja vad som finns i vår mat är inte lätt att förstå.
    Läst Mats-Eric Nilssons böcker “Hemlige kocken”, “Äkta vara” o “Döden i grytan : om vår rädsla för riktig mat”.
    Innehållsförteckning måste finnas som du upptäckte. En period skrevs det ut med E-nummer.
    Folk ratade de produkterna med många E-nummer. Nu är namnet tillbaka (utan E-nummer helt ok produkt tror folk).. E-nummer var ju bra för alla allergiker. Men idag så …. Många namn på samma saker. Sen har vi ju alla översättningar som kan bli./ Kram Grammis

  3. CW says:

    Nu för tiden är det inte helt lätt att veta vad man stoppar i sig. Allt innehåller saker som man inte vet vad det är …antagligen för att det ska vara långt hållbarhetsdatum.
    Jag bakar vanligtvis en sockerkaka för det går rätt snabbt och är så mkt godare än köpta kakor.

    Upp och ner… som en berg och dalbana liknar jag ofta livet vid. Känner verkligen igen mig i din känsla och dina tankar:)))
    Stor kram

  4. Jag känner igen mig i scenbytena du skriver om, men har sällan så lätt att byta dekor … Har lätt att hänga kvar i känslan liksom. Och precis som du kan jag oroa mig för de konstlade vi äter. Jag älskade veckan på Masesgården när jag bara åt nyttigt och vegetariskt och drack te. Det mådde jag bra på. Nä, baka själv är nog det enda rätta om man vill veta vad man stoppar i sig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s