Komplimanger, Djurskyddslagen och teaterbesök

“Tjena, snygging!” utropade min hovslagare när hon klev in i stallet, och jag blev så där löjligt glad. Ja, hon menade inte mig förstås, utan min kära, gamla häst. Tänk, att man ska bli så glad o smickrad när nån tycker att ens häst är en “snygging”. Dessutom konstaterade hon raskt att inackorderingen Sammy numera såg ut som en häst, och inte som en avmagrad fågelskrämma, och det gladde mig också.

Enligt Djurskyddslagen är man som stallägare skyldig att ta hand om hästar som befinner sig i stallet, vare sig man äger dem eller inte. Och det behövs ju egentligen ingen lag för att jag ska känna ansvar för de havremoppar som överlämnas i min vård, men jag fick anledning att kolla upp det för några år sen, när en kille dumpade en travhäst i mitt stall och sen mer eller mindre gick upp i rök. Vilka skyldigheter hade jag? Vilka rättigheter? Enligt ovan nämnda lag är jag alltså skyldig att på bästa sätt ta hand om den häst som finns i mitt stall. Jag ska hålla med foder, hovslagare, veterinär och annat som hästen kan tänkas behöva, men jag får inte använda den, sälja den eller avliva den eftersom det ju inte är min häst. Det kan vara viktigt att tänka på för dig som hyr ut stallplatser. Se till att du har ett juridiskt giltigt avtal, ifall hästägaren skulle visa sig vara en skurk.

Igår kväll var sambon och jag på teatern. Det händer ju inte varje vecka minsann, och det var så himla bra. Vi såg “Enron”: “Succépjäsen från London West End och Broadway nu på Östgötateatern! ENRON skildrar det skandalomsusade energibolagets uppgång och fall och finanskrisens uppkomst. När ENRON föll var det inte bara den största konkursen i USA:s historia utan också den största finansiella skandalen någonsin.”

På ett lättfattligt och underhållande sätt fick vi reda på hur det går till bakom kulisserna i finansvärlden. Fy fan – rent ut sagt – vilka skojare! Hur ska vi vanliga människor nånsin ha en chans att påverka, ha insyn i eller ens förstå spelet om – i många fall – våra pengar? Jag tyckte det var jätteintressant, men bakom oss satt ett par skolklasser i 14-15-årsåldern. Kommentarerna från dem var “Jag fattade absolut ingenting!” Men de var åtminstone tysta, och sambon var lättad att slippa publikens popcorns-knaprande och läsk-slurpande som alltid mer eller mindre förstör hans biobesök.

“Enron” går bara i dag och i morgon också, men har du en chans – se den!

“Störst av allt är…..pengarna!”

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s