Mera minimodeller…

Så himla skönt! Många reaktioner kommer på tv3:s nya serie Mammor och minimodeller. Barnpsykologer rasar, journalister och krönikörer likaså.

Här är en bit av Åsa Erlandssons krönika:

“…Men något jag aldrig kommer begripa är vad barn har i en av världens sjukaste industrier att göra. Så alla som genast drar fram moralpanikkortet: Vill ni vara så snälla och förklara varför det är VIKTIGT eller ROLIGT att tioåringar sminkas upp och fläks ut på en divan med lilla rumpan upp i vädret? Som trulsöta Thylane Blondeau. Eller varför det är en bra idé att sälja en parfym utformad som en jättedildo, nerkörd mellan benen på en tonårsflicka med skygg blick? Berätta! Jag är uppriktigt intresserad.

 Själv kommer jag bara på mindre smickrande förklaringar: För att modemonster som Marc Jacobs och Jean-Paul Gauthier ska få agera ut sin gubbsjuka, fast på ett konstnärligt sätt. Och att tidningar som Vouge ska sälja ännu mer. De som betalar är barn – med sina kroppar. Det är inte edgy. Det är sick, sick, sick.

 Men det skulle givetvis aldrig barn som Thylane själva erkänna, eller hennes hang arounds. Ingen vill vara ett offer, inte ens ett lyxigt sådant. Nej nej, det är ”kul” och ”fri vilja” för hela slanten. Så var sätter vi gränsen? Måste man bara ha slutat med blöja för att bli sexig modell? Eller funkar det också, den dagen Marc Jacobs uppfinner (förlåt: skapar) en bajstät stringmodell?

 Jag kan inte låta bli att undra vilka andra beslut dessa föräldrar, som applåderar sina minimodeller och deras halvnakna karriärer, överlåter åt sina uppenbarligen extremt klartänkta barn. Till exempel om de vill gå i skolan, äta riktig mat eller sköta familjens ekonomi.

 Nej, sanningen är så klart att de vuxna vill sola sig glansen. Casha in cashen. Och få något spännande att prata med grannarna om. Samtidigt hyllas modevärlden för nytänkande och tidningscheferna täljer guld när läsarna blir lite skönt provokationskittlade. Kvar finns en ensam, tioårig flicka i alldeles för stora lösögonfransar på en tigerfäll. Och jämnåriga barn som tror att det är nyckeln till framgång.

 Barn blir offer när vuxna flyttar fram positionerna i jakten på nya kickar. Alla vuxna vinner. Alla barn förlorar.”

Och Daniel Pernikliski skriver:

“Hur någon kan vilja sätta sin 7-10åriga dotter i en modellskola, i stil med den som skildras i Mammor & minimodeller, är helt obegripligt för mig. Det är fel på så många plan att man inte vet var man ska börja.

En av de absolut viktigaste komponenterna för ett barn är trygghet. Att känna att man duger precis som man är, utan att behöva prestera eller se ut på ett visst sätt, för att få sina föräldrars kärlek och respekt. Har man fått det som grund är man ganska väl rustad för vad som helst senare i livet. Då vet man att man är bra även om man är dålig, och kan lätt gå vidare efter ett misslyckande.

I modellskolan får flickorna lära sig att det förhåller sig precis tvärtom. Det som gör dem lyckade eller misslyckade hänger på deras utseende, vilket bäddar för kroppskomplex långt innan de ens har nått puberteten.

En förälders uppgift måste vara att försöka vara en motpol till det som är sjukt i samhället, och inte att förstärka det. Men genom att driva på sina döttrar har mammorna inte bara gett sitt godkännande, utan uppmuntrar sina barn till att värdera sig själva efter hur de ser ut. Den tydliga signalen är att barnen är duktiga om de är snygga.

Sannolikt tror mammorna att de gör barnen en tjänst genom att ge dem en chans att bli modeller, för jag har svårt att tro de medvetet vill skada dem. De tror att de stärker deras självkänsla och förbereder dem inför framtiden. Men i stället för de bara vidare samhällets allra mest osunda könsnormer.

En sämre start kan man nästan inte ge sina barn.”

Tack för det! Tack för normala vuxna som reagerar! Det finns hopp!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Mera minimodeller…

  1. Kai says:

    Här ska du få en annan reaktion:

    Vad är problemet med att flickor sminkar sig, klär upp sig och rakar benen? Jag förstår inte var problemet ligger, utan tror snarare det är folks attityd som är problemet.

    Och tror du att barn själva hittar sina intressen? Det tror inte jag. Eller öppnar du dörren, puttar ut ditt barn och sedan ber det att hitta en hobby? Nej, självklart inte. Som förälder introducerar man barn till olika intressen genom att själv välja ut leksaker, vilka filmer de ska kolla på och så vidare. Varför det skulle vara farligt att modella har jag svårt att se. De flesta flickor vill av naturen se fina och vackra ut (bespara mig genuspedagogiken, den köper jag inte), så varför inte bejaka det intresset som förälder? Det viktiga är ju att föräldern alltid finns vid sidan och stöttar barnet och stället upp för det (vilket dessa föräldrar verkar göra).

    Sedan ska man komma ihåg att det som TV3 visade var grovt redigerat och klippt för att skapa dramatik och tv-underhållning. Ta till exempel sekvensen då Katja springer ut och gråter för att hon kände sig obekväm (en vanlig reaktion från ett barn för övrigt). Det man inte fick se i tv var att hon kom tillbaka efter en stund i nya kläder och tog många fina bilder (framgick av mamman i SVT Debatt). Jag kan förstås bara spekulera i exakt varför hon sprang ut, men det kan ju ha berott på att allt var så nytt och att hon var nervös. Jag tror inte det berodde på att hon hatade att fota sig.

  2. carinakinna says:

    Genuspedagogiken har jag inte heller mycket till övers för, vi är olika av naturen och det är så av en anledning. Vi är programmerade att utföra olika uppgifter i livet, helt enkelt. Precis som alla andra djur. Det jag har problem med är utseendefixering som leder till utstötning, komplex, ätstörningar, olyckliga flickor (och för all del pojkar) som inte ser ut på “rätt” sätt. Jag har problem med att det byggs upp en hel industri omkring ett skönhetstänkande som går utanför alla proportioner när man börjar redan från bebis-stadiet… (USA, England m.fl. länder).
    Jag har däremot inte något problem med att små flickor vill vara fina och imiterar äldre flickor och vuxna, men när det går till överdrift, när hela samhället signalerar “du duger inte om du inte är smal och vacker och har stora bröst osv” då är det ett problem, tycker jag.
    Sen att tv naturligtvis redigerar och har sig för att det ska bli bra så bra tv som möjligt, är jag helt medveten om, men alltihop är ett otäckt symtom över vår tid där barn inte får vara barn, och det bara är yta som räknas.
    Tack för din kommentar!
    Carina

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s