Digital panik…

Idag trodde vi att vi skulle bli digitala. Pilutta oss! Igen.

På en Hus & Hem-mässa för ett par månader sen mötte vi en försäljare för Canal Digital. Han var slipad, han! Jisses, “skicklig” var bara förnamnet. Jag är annars en hejare på att avfärda dessa nutidens gissel, men där gick jag bet. På bara några minuter hade han fått oss att känna att vi kände honom, att han stod på vår sida (det var han och vi mot resten av världen, typ), att han var en makalöst trevlig och duktig person (vilket han kanske var, också), att hans enda syfte här i livet var att hjälpa oss, att vi var de trevligaste människorna på den här planeten, osv. Och snart hade vi skrivit under ett avtal för ett Canal Digital-abonnemang.

– Fast vi försökte med det för 5-6 år sen, sa jag. “Då gick det inte, det fanns för många träd runt huset.”

– Nej då, sa denne försäljarnas ur-guru med sitt bländvita leende och charmiga blick. “Utvecklingen har gått framåt sen dess, vet du. Jag garanterar att det funkar nu.”

Han “garanterade” också att vi skulle ha parabolen och all annan utrustning inom två veckor. Att det sen tog två månader och fyra telefonsamtal till Canal Digital innan grejorna kom, var en annan femma.

Och i morse kom alltså installatören och konstaterade snabbt att här gick det inte att sätta upp nån parabol, minsann. Alldeles för många höga träd omkring huset…. För övrigt var det samma kille som var här och försökte för 5-6 år sen, och träden hade ju inte precis blivit mindre (eller färre) sen dess. Suck. Så vi får vackert fortsätta med Boxers rätt trista utbud och halvtaskig mottagning. Livet på landet!

För övrigt har det varit en bra dag. Jag har suttit hemma och jobbat med en översättning. Igår läste jag en artikel om att skjuta upp saker – hur och varför osv, – och kunde raskt konstatera att det var mig artikeln handlade om. Jag hade föresatt mig att sätta igång med översättningen direkt på morgonen, men klockan var närmare lunch innan jag kom till skott. Först var jag ju tvungen att sätta på en maskin tvätt, sortera in en massa papper i pärmar, gå igenom gammal post och reklam, och så blev det fikadags, och så vattnade jag blommorna, hängde upp tvätten, plockade i ordning i yngste sonens rum, och…ja, ni förstår. Men så småningom så, efter en lååååång startsträcka kom jag igång med arbetet och sen har det flutit på riktigt bra.

Och (fast det här vågar jag knappt skriva, ens) det verkar som det är en häst-lösning på gång. Jag säger inget mer nu. Inte förrän det är klart.

Kort sagt; en bra dag:)

 

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Digital panik…

  1. Lisa says:

    Åh vad jag känner igen den där långa startsträckan 😉

    spännande att få veta vad du har för lösning till Caritsa , klia lite från mej 😀

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s