Min gamla häst…

Ja, min gamla häst. Så mycket vi varit med om tillsammans, så många år som har passerat. Nån gång kommer vi att nå en gräns, det vet jag. Det kommer en dag när det tar slut, det här livet vi delar. Det är ju det värsta med att ha husdjur – en dag blir de gamla och vi människor måste ta vårt ansvar och se till att bespara dem onödigt lidande. Ännu är vi inte där, Caritsa och jag, men det kommer. Det vet jag ju.

När hon var femton år bestämde jag mig för att försöka sälja henne. Barnen var små, jag jobbade mycket, och ärligt talat hade jag inte den tid för henne som hon var värd. Misstaget jag gjorde var att berätta det för en kompis så att hästen hörde vad jag sa. Nästa dag var hon dödssjuk. Hon, som inte varit sjuk en enda dag i sitt liv, förutom ett och annat kolikanfall, kunde nu helt plötsligt inte andas. Uppspända, röda näsborrar, svett som rann, panik som lyste i ögonen. Veterinär tillkallades förstås, och hon fick stå ett dygn med dropp. När andningen lättade fick hon ett stort kolikanfall, så pass att det blev kramplösande medicin och en massa annat stök och bök för att häva anfallet.

– Du har inte tänkt på att det kanske är dags att ta bort henne? sa veterinären. “Hon är ju ändå nästan sexton år.”

– Aldrig i livet, svarade jag. “Det har jag verkligen inte tänkt på.”

Men en sak förstod jag; jag kunde inte sälja min vän. Det tänkte hon inte gå med på. Så jag kom på bättre tankar, och vi har fortsatt vår gemensamma väg. Nu är hon på sitt tjugoåttonde år, pigg och frisk som en nötkärna sedan de där olycksaliga veckorna för snart tolv år sen. Förutom lederna då, där artrosen börjat spöka. Men det är väl sånt man får stå ut med.

I dag var vi ute på en liten ridtur i solen. Det var lite stelt och stappligt i början, men sen så gick det bättre. Jag satt i sadeln och pratade med henne om allt roligt vi haft tillsammans. Alla fält vi galopperat över, alla mjuka grusvägar vi travat på, alla skogsstigar, alla gånger jag virrat bort oss och bara behövt släppa tyglarna så har hon hittat hem. Förstås. En häst hittar alltid hem. Alla gånger hon slängt av mig, alla gånger hon – mitt i full galopp – förgyllt livet med ett antal galna bocksprång. Det är ett mirakel att jag överlevt.

“Kärlek”, är ordet jag letar efter. Ren och fullkomligt villkorslös kärlek. Den dag vi når vår gemensamma stigs slut blir det inte lätt. Så är det, livet. Man kan inte ha och ge villkorslös kärlek utan att betala något för det. Men än är vi inte där. Än finns det tid för kli under magen, äpplen och morötter, att tillsammans betrakta solnedgången, tid för mjuka godmorgon-gnäggningar, otåliga hårdhänta knuffar med huvudet när det är matdags, ridturer – även om de inte är lika många, långa och snabba – och för henne att länge och drömmande titta i fjärran medan svansen viftar bort flugor…

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Min gamla häst…

  1. Så himla vackert skrivet. Och jag förstår precis och tycker som du. Fast jag får ju byta ut häst mot katt då, eftersom jag inte är någon hästtjej. Jag är nog till och med lite rädd för dem. Vackra är de men stora och med hårda hovar och tänder. Usch ja.

    Hoppas att ni får ytterligare en fin tid tillsammans. Människor och djur, ja det är kärlek det.

    Kram

    /Åsa

  2. Lena says:

    Jag vet PRECIS hur du känner! ❤

    Kram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s