En liten uppdatering…

Jag inser att jag har varit väldigt djupsinnig i de senaste inläggen, och att det nog är dags för en simpel uppdatering över det allmänna läget.

Så, hur är det  med allt? Tja, hösten nalkas med stormsteg och om det tycker jag ju inte. Även om det varit sommarvärme idag så vet man ju att såna här dagar är lätträknade. Snart kommer mörkret…

Jobbet har övergått från att vara nåt jag gör då och då (2 dagar i veckan) till att vara sysslan nästan varje dag och alltså det som styr tillvaron. Det har jag också lite svårt för. Även om jag gillar mitt jobb så finns det så oändligt mycket annat trevligt att göra här i livet.

Skolan har börjat igen för yngste sonen, och det innebär tidiga morgnar, skjuts till buss, tider att passa, väckarklocka, läxor att påminna om…. åh, vad gnällig jag känner mig. Men det tar alltid lite tid att vänja sig vid att vara tillbaka i alla måsten och rutiner, tycker jag. Och det är jag väl inte ensam om, antar jag.

Äldste sonen har kommit hem från Lund, och ungefär samma mängd saker som sambon och jag har lyckats röja undan och köra iväg, hade han med sig hem, så läget blev liksom status quo på den fronten. Kärt är det dock att ha honom hemma ett tag igen, innan han ger sig av vidare på sin livsväg.

Gödselfabriken då? Jo, än så länge är det lugnt. De går där i hagen, viftar bort sensommarslöa flugor med sina svansar, tittar långt i fjärran. Veterinären var här och gav min gamla häst lite respit. Visst, artrosliknande förändringar i hasleden, men ingen anledning till enkel biljett till de evigt gröna ängarna ännu, tyckte hon och lättad blev jag. Än får vi spendera tid och liv tillsammans. Andra förändringar är på gång, dock. De två inackorderingarna ska om några veckor flytta till ett stall närmre ägarens hem, så nu gäller det att få tag på en annan inackordering. Nån som vet nån som söker stallplats runt Linköping? Finnes: plats i litet, mysigt, lugnt stall med mycket omsorg och omvårdnad samt jättefina ridvägar.

Tungt har det varit med tre dödsbud inom loppet av två veckor. Det får en onekligen att tänka efter… Jag försöker tillämpa tänket i inlägget här. Det hjälper lite grann.

Ja, och så rullar livet vidare…

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s