Det här med svenska kräftor…

Idag inföll den. Min årliga, alldeles privata kräftskiva. En gång om året går jag till Priso och köper ca 10 svenska kräftor för hutlöst mycket pengar (because I’m worth it) och sitter i ensamhet vid köksbordet och slörpar i mig dem. Ingen av de andra i familjen tycker om kräftor. Sambon, som har spindelfobi (vilket inte alls är särskilt lämpligt när man bor på landet), får frossbrytande associationer till spindlar när han ser kräftornas ben, och ungarna tycker bara att det är allmänt äckligt. Så jag får vara ifred. Vilket är väldigt bra. En helig stund.

Jag har ett mycket speciellt förhållande till kräftor. Fråga mig vad som är det allra godaste jag vet här i världen, och jag svarar – utan att tveka, utan att ens blinka – “kräftor”.

När jag växte upp hade pappa eget kräftvatten och många var de tidiga morgnar då han väckte mig och vi åkte ner till ån för att vittja kräftburarna. Gummistövlar som sjönk ner i gyttjan, spänningen då burarna kom upp till ytan, två i en bur – tjugotvå i en annan, hur vi släpade hem säckar fulla med kräftor, det där speciella ljudet de gör – det liksom prasslar och knäpper om dem. Och sköljandet och kokandet. Jag måste alltid blunda när pappa slängde ner lass efter lass i det kokande vattnet, men han var så noga med att de inte skulle plågas. Fort skulle det gå och hett-hett var vattnet.

Och doften. Dillen, ölet, saltet, sockerbitarna; pappas hemliga recept på kräftspad. Och som vi åt kräftor! Jordkällaren och frysen svämmade över. Vi åt kräftor frukost, lunch och middag i flera månader från augusti och framåt. Och på julbordet. Och till  nyår. Och vid andra högtider, födelsedagar och – you name it! Kräftor was the shit!

Så förlåt mig om jag är lite kräsen och vägrar äta turkiska eller kinesiska kräftor. Prisos svenska kräftor däremot är riktigt, riktigt goda. Sambon suckar:

– Jag tänker inte ens fråga vad de där kostade.

– Nej, bra. Gör inte det, svarar jag. De är värda sin vikt i guld, så det så. Och jag tycker du ska vara glad att det inte är surströmming jag älskar. Det vore etter värre.

– Då fick du sitta ute i stallet och äta, svarade han.

I morse dog en gammal kompis. Hon förlorade kampen mot cancer, men hon har kämpat väl. Jag är inte säker på om hon gillade kräftor, men jag höjde i alla fall mitt ölglas ikväll i en tyst skål för henne. Skål, Pia!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

6 Responses to Det här med svenska kräftor…

  1. Lena says:

    Vilket härligt inlägg! Jag blev särskilt rörd över hur fint du hade ställt huvudena på rad efter avslutat värv…. 😉
    Kram Lena

  2. carinakinna says:

    Tack, Lena. Det är ju tradition, ju:)

  3. Jag skulle bli så glad om jag blev bjuden på en kräftskiva. Det var åratal sedan. Inte ids jag göra som du, och fixa och greja allt själv, hemma, bara för en person. Men gott är det! Och snyggt!

    Kram

    /Åsa

  4. //Gina says:

    Oj, vad gott det såg ut! Sitter här och inser att jag helt gott miste om sommarens fröjder; inte ätit en enda sommarglass, ingen sill på Midsommar och inga kräftor nu i augusti. Vart tog sommaren och min aptit vägen?! Lite tråkigt att du fick sitta där i din ensamhet dock. Tråkigt också att höra om din vän.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s