Ljus och mörker…

En sån här dag, en sensommardag då himlen är klarblå och solen värmer, känns allting möjligt. Livet är gott och enkelt att leva, kroppen är mjuk och loj, tankarna långsamma, skrattet nära till hands. Dagarna är långa och det är en njutning bara att känna de ljumma vindarna i håret.

Men våren och sommaren försvinner alltid alltför fort, och höstmörkret står och väntar, stampar i farstun, skrapar med fötterna. Jag vet att jag har så mycket att vara tacksam för; att jag är frisk, att jag har min familj och allt det där – och det är jag också. Tro inget annat. Men jag vill inte in i höst- och vintermörkret igen. Jag VILL INTE det. Jag sätter klackarna i backen och spjärnar emot allt vad jag orkar. Men vad hjälper det? De ljusa sommarnätterna rinner som vatten genom mina fingrar. Jag kan inte hålla fast sommaren, precis som jag inte kan hålla fast någonting i mitt liv. Det kan ingen av oss, det fick vi ju på ett brutalt sätt lära oss för några veckor sen…https://idagtankerjagpa.wordpress.com/2011/07/28/om-det-som-hander/

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s