Vad är egentligen healing?

I den här bloggens allra första inlägg i oktober 2010 skrev jag att bloggen kanske skulle handla om bl a healing, andlighet, gud. Men ingenting sånt har jag skrivit om, framför allt därför att det är så enormt svårt att skriva om det. Våra ord blir torftiga, räcker inte till. Upplevelsen ligger i själva upplevelsen. Bortom orden. Men ändå känner jag att det är dags att jag försöker formulera i pränt min upplevelse av det överjordiska, det andliga, det som är en så stor och levande del av mig.

Bara känslan, tacksamheten, ödmjukheten av att få vara en del av detta. Att känna kontakten med….gud? Ja, definitivt gud. Men inte kyrkornas och prästernas gud. Inte den hämnande, hämmande guden som de försöker tvinga på oss, utan min gud. Som är en del av mig. Som jag är en del av. Som är en del av oss alla, av allting, överallt och ständigt. Att få komma i kontakt med den guden ger en känsla av nåd och kärlek.

Märker ni så högtidligt jag uttrycker mig nu? Hur orden blir sina egna? Så här blir det alltid när jag ska försöka uttrycka min andlighet. Sådana här blir alltid orden när gud är med och lägger sig i vad som ska sägas.

I mitt arbete erbjuder jag bl a healing som en behandlingsform. Det svåraste som finns är när jag får frågan: “Men vad är egentligen healing?” Jag brukar svara att det bästa är att prova, att upplevelsen är olika för alla, och att det blir precis som det ska bli för det ligger utanför min kontroll. Det är liksom någon/något annat som styr. Och det kan ju onekligen låta lite konstigt, rentav läskigt, men en sak är säker; det som styr, det som man får till sig, det som blir resultatet är kärlek i dess renaste form. Och kärlek kan aldrig bli fel, eller farligt. Eller läskigt. Överväldigande, ja. Omtumlande, visst. Ibland överraskande, men aldrig farligt.

När jag lägger händerna på en annan människa och tar kontakt inåt/uppåt så händer – i min mening, och såvitt jag förstår – ett par olika saker. Någonstans ifrån kommer energi som strömmar via mig över i den andra personen. Den energin kan jag aktivt använda för att “balansera upp” personens chakran och påverka områden i kroppen där man har ont eller är sjuk, men den mesta energin tror jag tar sin egen väg och utför sitt eget arbete i den andra personens kropp och sinne. Energin är också gud, förstås, och vi är alla en del av gud, så vi är i högsta grad involverade i det som händer, även om det händer på ett för oss omedvetet plan.

Hänger ni med? Det blir såååå himla krångligt när man ska förklara med ord. Jag sa ju det! Våra ord är alldeles för torftiga och begränsande. Egentligen är det alldeles onödigt med orden, det skulle räcka om vi alla bara satte oss ner och öppnade upp våra medvetanden och tog emot, men så fungerar ju inte vi människor. Inte ännu i alla fall, inte på den här utvecklingsnivån som vi befinner oss på just nu. Vi behöver orden, vi behöver våra hjärnor, vårt analytiska tänkande, vetenskapliga förklaringar och BEVIS. Glöm det, säger jag bara. Här handlar det om att tro. Att överlämna sig till något större, något vi med våra små futtiga hjärnor inte ens kan börja förklara logiskt. Det är bara att luta sig tillbaka (i guds händer, kanske) och acceptera. Om vi vill. Om vi väljer att göra så. Det är alltid den fria viljan som råder. Kosmos lag.

En annan sak som händer när jag ger någon healing är att jag får till mig information om personen. Var kommer den ifrån? Ja, inte vet jag. Men jag TROR att allas medvetanden är  ihopkopplade i nät (nej, inte internet – men liknelsen är inte så tokig, faktiskt), och att några av oss är extra känsliga eller har tränat upp förmågan att – i ett visst tillstånd – ta del av det som andra (frivilligt) delar med sig av. För det är inte tankeläsning. Och det är inte att klampa in i någons liv och snoka runt och roffa åt sig hemligheter. Inget sånt. Det är ett arbete som utförs med den allra största kärlek och ödmjukhet (nu blir orden så där högtidliga igen…), och skulle jag gissa så tror jag att gud har ett finger med i spelet där också. Jag kan också ibland känna i min egen kropp det som personen känner, t.ex. smärta, sorg, rädsla, yrsel, illamående.

Nåväl, denna information använder jag/vi/gud & jag för att personen ska kunna må bättre, få ett bättre liv, få bekräftelse om vad det är som står på, vad som hindrar, skapar sjukdom och smärta, som ligger i vägen för lycka, välbefinnande, framgång, kärlek osv. Ofta har personen själv också fått till sig bilder, känslor eller andra upplevelser under healingen, och efteråt talas vi alltid vid en stund. Ofta leder det till insikter som, om personen så önskar, kan leda till utveckling och förändringar.

Nu tror jag att jag har skrivit färdigt om det här för idag. Jag vet inte riktigt syftet med det här inlägget, men det känns som ett steg på vägen. Ett steg framåt. Tills för ett par år sen arbetade jag lite i lönndom med min healing. Jag vågade inte riktigt stå för den, och för det jag är. Så att skriva om det i ett blogginlägg som i praktiken alla i hela världen kan läsa är ju onekligen ett jättekliv framåt.

Det kanske var gud som ville att jag skulle sticka ut hakan lite grann mer:)

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s