Fjorton dagar…

Men nu har det gått 14 dagar sen jag skrev sist! Var tog de vägen? Och vad har hänt sen dess? Inget. Mycket. Äldste sonen kom hem från studierna i Lund för att tillbringa delar av sommarlovet hos oss här i föräldrahemmet. Jag kände att jag hade så mycket att berätta för honom, om sånt som hänt mig sen sist vi talades vid, men jag kom på att det allra mesta ägt rum inne i mig, i mina tankar. Inombords händer det massor med saker, men utombords lullar livet på ungefär som vanligt. Det är väl konstigt?! Och inte ville jag berätta så jättemycket för honom om mina inre upplevelser, om mina existentiella funderingar, mentala brottningsmatcher med vem jag är och varför. Det varken angår eller intresserar honom särskilt mycket, tror jag.

Så: vad har hänt i den yttre världen? Hmmm…den nya ponnyn stod fastbunden vid pumpen utanför stallet, fick spatt och drog iväg med både pump (som han drog UPP UR BRUNNEN, med rör och allt…) plus halva brunnslocket av sten (vet inte hur många kilo det ekipaget vägde, men en hel del). Med pump och lock skramlandes efter sig försvann han i rask galopp, lätt panikslagen. Så småningom kom han till rätta. Resultatet: Pumpen var AV på två ställen, då ska man notera att den är gjord i gjutjärn. Järnstången inuti densamma var dubbelvikt. Denna pump is no more… Det halva brunnslocket lyckade sambon och jag med gemensamma krafter släpa på plats igen. Ponnyn hade två (2) små skrapsår på ena bakbenet. Vad lär vi oss av detta; Mucka aldrig gräl med en panikslagen ponny!

Mer då? Yngste sonen har varit iväg på sitt sjuttonåriga livs första rockfestival; Metal Town i Göteborg. Han kom hem för ett par timmar sen; Skitig, lerig, blöt, hes, trött, led- och muskelbruten, bestulen, lomhörd och mycket, mycket lycklig. Bara det att få mosh pit’a tillsammans med tusentals andra (de flesta unga män) till ackompanjemang av den åh så hårda musiken, basen som känns genom hela kroppen, svetten, smärtan, kraften, trängseln. Som ett avbrott mot det tama, lugna, snälla, välordnade. Härligt! Den som händelsevis inte vet vad Mosh Pit är kan ju titta HÄR. Jag kan tänka mig att det är ungefär som forna tiders initieringsriter, att bevisa och demonstrera sin manlighet, sin styrka.

Annars intet nytt. Vi jobbar, sambon snickrar på huset, vi sover, äter och häckar vid tv:n, läser, har det med andra ord ganska gott. Fast, som sagt, i det inre pågår ständiga debatter och bataljer, funderingar, analyser och den där eviga berg-och-dalbanan. “Jag tänker för mycket”, skriver en FB-kompis i ett inlägg, och tänk – det skriver jag under på! Önskar ibland att det fanns en off-knapp. Man kanske får trösta sig med den gamla latinska sentensen: Cogito – ergo sum (jag tänker – alltså finns jag). Den dag jag slutar tänka slutar jag kanske leva.

Och, apropå leva – jag har halkat in på några cancerbloggar. De kan man läsa om man nån gång behöver lite extra inspiration och tacksamhet över att vara med i det här livet, på den här planeten. Den blogg och person som gripit tag i mig alldeles särskilt, mycket beroende på författarens fantastiska förmåga att uttrycka sig, att använda språket, orden, kan läsas HÄR. Man skäms över att överhuvud taget fundera på om livet har någon mening när andra får kämpa så hårt för att överleva. Nyttigt, att få lite perspektiv.

För övrigt önskar jag att det ska sluta regna och bli lite varmt och skönt. Längtar efter att sitta ute på baksidan av huset, grilla, lyssna på näktergalen. Sommaren har ju bara börjat, eller hur? Försöker att inte tänka på att det är sommarsolståndet på tisdag. Ljusaste dagen. Sen vänder det igen….huva! Skönt att ha såna världsliga saker att deppa över.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s