Jag lever inte i det förflutna, men det förflutna lever i mig…

En Facebook-kompis lade upp en Ted Gärdestad-låt och svisch! så blev jag 14 år igen. Jag och min bästis sitter på en bänk utanför vår högstadieskola och sjunger igenom alla Ted Gärdestad-låtar som vi kan utantill. Solen skiner och det är snart dags för sommarlov. Vi har likadana jeans och jeansjackor på oss. I jeansjackans ena bröstficka sticker skaftet på kammen upp (ett absolut måste så att man kan fixa till luggen så den ligger som den ska), och i den andra ligger Lypsylet och ett paket sockerfria TOY, ett annat måste. Våra (likadana) svarta träskor är nedslitna under sulorna så mycket det bara går, vilket fixades genom att man lät fötterna med träskorna på släpa i asfalten när man körde sin moppe. Så skulle det vara. Så skulle man se ut.

Och solen sken, och Ted Gärdestad sjöng. Och inte visste vi att han knappt 25 år senare skulle hoppa framför ett tåg, för just då var allting bara Sol, vind och vatten. Och visserligen sjöng han att han skulle hoppa ner från Eiffeltornet, men det visste vi ju allihop att han bara hittade på.

Och Pugh Rogefeldt sjöng “Dinga, Linga Lena”, och i uppehållsrummet lyssnade vi på Paul Simons “Loves me like a rock”, medan vi spelade kort och skrämde skolvärdinnan så hon sprang in i sitt lilla kontor och låste efter sig. Och Ola Magnell sjöng sin Påtalåt:
“Men hellre än att äga millioner
Gick du i din barndoms hage bland snår
Och kände valldoft och lockande toner
Från rapphöns, fasaner och bräkande får”

Och solen sken, och allt var fortfarande möjligt. Det mesta låg fortfarande framför oss. Och Ted, han sjöng och han sjöng…

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Jag lever inte i det förflutna, men det förflutna lever i mig…

  1. Olafur Bjarnason says:

    Nice!!!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s