Den vana läsaren av den här bloggen har säkert märkt att jag inte gnäller ens en tiondel så mycket över allt praktiskt arbete som finns att göra på vår lilla gård, samt att besöken på diverse lägenhetsvisningar har minskat radikalt. Men det är ju inte så konstigt! När ljuset, grönskan, värmen och allt det vackra kommer så blir tanken på att bo i stan med ens inte särskilt lockande, och det praktiska arbetet inte alls särskilt jobbigt längre.
När man vaknar av att fåglarna kvittrar i den enorma, illgröna björken utanför sovrumsfönstret, och det är vackert åt precis alla håll man tittar…
Staden lockar tusan så mycket mer när det ser ut så här:
Än när det ser ut så här:
Men vintern kommer ju sen, vare sig vi vill eller inte, och kanske är det så att man får ta det onda med det goda. Att hur man än väljer, så måste man välja bort något. Lyxproblem? Visst. Det finns många människor som överhuvud taget inte har några val. Som får vara tacksamma att de har någonstans alls att bo.
Vi har ingen brådska, vi har lyxen att kunna vänta in rätt tillfälle, rätt alternativ. Det är verkligen inte ett dugg synd om oss!
