…hälsa, tacksamhet och FB-kompisar

Om någon hade sagt till mig, där jag satt hukad och hulkande över toalettstolen, att jag åtta timmar senare skulle vara ute i stallet och mocka, skulle jag nog ha försökt pressa fram en kraxande imitation av bittert skratt eftersom jag just genomgick en nära-döden-upplevelse. Jag hade vaknat mitt i natten med ont i nacken och bakhuvudet, och visste genast vad klockan var slagen (för att uttrycka mig dramatiskt). När jag har masserat för mycket, stretchat för dåligt och varit allmänt slarvig med mig själv (gärna i kombination med stress), slår det till. Det som jag kallar för migrän men som nog egentligen är spänningsvärk. Ont i nacke, axlar, huvud, käkar, tänder, ögon…och så illamåendet. Huva! Den lilla Ipren-tabletten ligger där så hånfullt på nattduksbordet. Både den och jag vet att den kommer upp fortare än den kom ner om jag försöker mig på att ta den i det här stadiet. Det är bara att försöka sova bort eländet, tills det lättat så pass att det går att äta lite och ta tabletten.
När jag kom nedvacklande vid två på eftermiddagen hade sambon – naturligtvis – utfodrat både hästar och barn, och han stod redo med “tea and toast” för den händelse att jag kunde få ner nåt. Kärlek är inte alltid vad vi säger till varandra, utan det vi gör för varandra. När värken lättade och jag kände livsandarna återvända, skänkte jag en tanke till alla kunder och vänner som lever med ständig värk. Ni har min stora sympati! Och jag skänker en tacksam tanke till min kropp som för det allra mesta är frisk och stark och gör det jag ber den om. Och när den nån gång knorrar och protesterar beror det alltid på att jag har slarvat och misskött den.
En annan tanke slog mig häromdagen: Jag har överlevt den här långa, tuffa vintern mycket lättare än väntat med hjälp av alla FB-kompisarna! Det kollektiva gnället över kyla, mörker, snöstormar, snöskottande mm har gett ett behövligt perspektiv – man är aldrig ensam i eländet och man har det aldrig värst. Alla peppande, roliga, beklagande, inspirerande inlägg, alla matrecept och vinrekommendationer, all bra musik, roliga och berörande filmklipp och vackra vinterfoton eller längtansfulla sommar-diton. Politiska inlägg, sorgliga inlägg om husdjur som har gått hädan, följandet av en graviditets framskridande och att slutligen få gratulera till resultatet: en liten nyfödd pojke! Dråpliga historier, filosofiska funderingar, minnen, förhoppningar, drömmar… Tack FB-kompisar! Ni har förgyllt min vinter, och fortsätter göra så in i den härliga våren. Kram till er alla!

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s