Det här med golden moments, inspiration och lägenhetsvisning (igen)

Ännu ett sådant där “golden moment” infann sig precis. Jag stod (och kröp omkring) och målade element och rör i badrummet medan jag lyssnade på min ack så slitna, ack så kära Eva Cassidy-platta. Badrumsfönstret var helt öppet och kvällsluften som kom in var sval och uppfriskande, men inte kall. Bara skön. Just då, just där, var tillvaron helt perfekt.
Vi tog en sväng på K-Rauta idag för att titta efter virke till vindskivor, men hamnade på avdelningen för kakel och klinker. Gode tid så mycket snyggt det finns! Väldigt inspirerande och vi blev taggade att göra om hela badrummet. Susade hem och mätte och räknade. Vi får se, frestande är det. Och får vi verkligen tummen ur framöver och säljer gården, så är det ju inte helt fel att ha ett fräscht badrum att visa upp…
Apropå inspirerande, eller rättare sagt, brist på detsamma: Vi var på ännu en lägenhetsvisning idag, och jag fick svettbrytningar bara jag såg alla tvåhundra par skor i trappen. Det var bara vidrigt att tränga sig fram bland alla surt stirrande människor så vi blev inte långvariga där, och inte blev vi sugna på lägenheten heller. Det gick förresten knappt att se den för alla människor. Jag tror det vore vettigt om mäklarna begränsade antalet besökare och hade några fler visningar istället.
Istället gick vi tillbaka till en lägenhet vi tittade på förra helgen för att ta en titt till utifrån. Eftersom vi visste att det var ett dödsbo som sålde (och lägenheten ligger på bottenplanet) tittade vi in genom alla fönstren, diskuterade utrymme, planlösning, möblering och renovering då jag efter en stund kom på att något inte stämde, jag kände inte riktigt igen mig och faktiskt – vi tittade in i fel lägenhet, den rätta var i huset bredvid! Tur att ingen var hemma…

Det slår mig när jag läser vad jag skrivit att jag har blivit ytlig. I en bra bemärkelse alltså, tycker jag själv. Behovet att vrida och vända på varenda tanke, varenda reaktion, och att i stort sett analysera sönder allt som passerar förbi har liksom försvunnit. Jag ger mig själv tillåtelse att njuta av det enkla, det lilla. Jag behöver inte må dåligt, behöver inte tänka superstora, superdjupa tankar jämt. Jag får vara vanlig. Får vara människa. Får vara ytlig. Skönt.

Advertisements

About carinakinna

Jag iakttar min omgivning och mig själv, försöker hitta samband och insikter, dråpligheter i tillvarons alla turer. Se det stora i det lilla. Minnas, drömma, registrera, analysera, föreviga och förverkliga. Jag skriver om mig själv och min familj, min häst, mitt liv på landet, min omvärld. Det stora. Det lilla. Det oviktiga och det allra viktigaste, vad det nu är...Välkommen att titta in i min värld och kolla vad jag tänker på just idag. :)
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Det här med golden moments, inspiration och lägenhetsvisning (igen)

  1. Lena says:

    Hej!
    Vilken mysig blogg du har!Och vad glädjande att du har landat i detta med att “bara vara”. Efter många års träning är jag också där, och det är vilsamt. Sen behöver man ju inte vara så rysligt djupsinnig i bloggandet, det kan man kanske bevara för egen del….

    Kramar

    • carinakinna says:

      Tack! Och ja, tillvaron är egentligen mycket enklare än vad man försöker göra den till. Men, som du säger, det tar ett tag att komma på det. I alla fall för vissa av oss!;)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s