På kyrkogården, i novembermörkret ibland fladdrande ljus på gravarna och mörkklädda människor som samtalar med låga röster, infinner sig plötsligt en känsla av djup tacksamhet över livet. I dödens närhet blir livet tydligare. Allt ställs på sin spets. Jag är så innerligt tacksam över allt jag har och allt jag är. Över min familj, mitt hem, mina vänner, mitt arbete, min älskade häst. Över att jag och mina nära och kära är friska, att vi har mat i kylskåpet, pengar i plånboken, rent vatten i kranen och värme i huset. Att det råder fred och demokrati i det land jag föddes i. Jag känner tacksamhet över den vackra, rena naturen vi omges av. Jag är rik och livet är en gåva – i mina bästa stunder känner jag så.
idagtankerjagpa 